Okej, back in the game... Eller har snarare tagit en game over...?

Vad gör nu en riktigt bra bok bra?

Jag har upplevt sån läsarglädje den senaste veckan jag inte trodde var möjligt. Den där svindlande känslan, adrenalinpåslag som gör en svag i benen och det inte riktigt går att svära på om darrningarna i händerna beror på överdriven kaffekonsumtion eller på handlingen i boken. Den har jag upplevt och levt med sedan i måndags. Fick då hem ett bokpaket innehållande en kvadrologi (eller som Indiana Jones säger: en triologi i fyra delar) med tidigare nämnda vampyrtyper... Twilight!

Jag är fast. Och förtvivlad. För nu är det bara en bok kvar. Sen då? Vad gör jag sen? Nu när jag bokstavligen lever med karaktärerna, vet vad de tänker på, nu när jag kan identifiera mig så med dem...

Visst, lite förutsägbart, naivt och lite väl mycket "puppy-love" över det hela...

Tänk er Sagan om Isfolket vs Grottbjörnens folk och subbtrahera tantsnusket!

Del fyra ligger på pianot, bränner i ögonen på mig varje gång jag går förbi. Vill börja NU! Såg filmen New Moon igår, blev besviken. Kändes som om vi satt och tittade på tecknat. Film gör sällan böckerna rättvisa, så även i detta fallet. Fick däremot en uppdatering i hjärnan hur karaktärerna såg ut.

Som sagt, del fyra återstår. Jag lider, våndas, mår dåligt. Lever med min bok hela dagen. Ingen matlust, är verkligen helt och hållet fast! Mycket får mig att höja på ögonbrynen, mycket får mig att skaka på huvudet, mycket lövvalövva (platoniskt förstås, bara en sån sak...)

Präktiga Bella som vill både ha kakan och äta den...

Men jag förstår henne precis. Hade jag kunnat hade jag gömt kakan! Vem är väl jag att dömma henne i hennes obeslutsamhet? Jag själv är den som kan få den mest tålmodige kypare att till slut sjunka ner på en ledig stol bredvid mig på restaurangen och be mig blunda och bara peka på nåt i menyn!

Jag om någon borde veta att man KAN vilja två saker lika mycket, samtidigt. Även om de båda kanske inte är de mest kloka saker att utsätta sig för. Även om det vore bäst att strunta i båda alternativen, lägga benen på ryggen och dra iväg för att göra det bästa man kan av sitt liv. Det måste vara så fruktansvärt att veta att hur hon än väljer kommer någon annan bli missnöjd men hon gör hellre ALLA nöjda utom sig själv.

Jag känner hennes tomhet när hon blev lämnad, hennes uppgivenhet när han återvände men hans plats redan var delvis upptagen... What can I say?

Det kan inte vara så lätt... Tänk er själva. Vem skulle ni själva välja? Varulv eller vampyr?

Sophia? Hur gick du vidare?

 

Sophia

24 oktober 2010 20:43

Jag gick inte vidare ;) men jag förstår varenda ord, och man känner sig tom när serien är slut. Vi får helt enkelt läsa böckerna om o om igen...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ’Varje dag är inte bra men det finns något bra med varje dag’ Jag har av livet lärt mig att detsamma måste gälla åren som går. Alltför många nyårsaftnar har jag tänkt ’nästa år, det är mitt år det’. Året som kommit h...

Det börjar ordna sig... Med det mesta. För en vecka sedan på dagen stog jag och hoppade och väntade på elektriker för att få byggström till killarna som smällde upp maskinhallen. Smällde var ordet. Idag, när jag kom hem från fsk med V hade de tagit s...

När jag ser fram emot saker är det nästan som att önska livet ur sig själv, jag förstår det... Försöker ta till vara på varje minut av livet men ibland är det härligt att längta! Tre helger i rad nu massa trevligt 1. Maskerad oh 30-årsfest 2.Gr...

Det börjar ljusna, lite här och var! Imorgon ska det mätas ut vart det nya stallet kommer stå, mannen fyller en herrans massa år och V ska till fsk för första gången på två veckor.   Blåsten får vi väl stå ut med några dagar till, det torkar åtmi...

Maken : vad är det här för något? (Håller upp avrivna blöjkoder från X antal blöjpaket) Jag: det är blöjkoder som är bonusgrundande på... Maken(avbryter): varför ligger de i hyllan? Jag: ... Jag har inte aktiverat dem ännu... Maken (onödigt u...