Igår var det vardagslyx deluxe. Grillkväll ute på Vänersnäs hos Albert och Maria fast Peter skulle upp och jobba kl 03 imorse! Man vet att man ofta, läs alltid, är hemma på kvällarna när ens bästa vän ringer kl 18 och frågar när man tänkt åka hem igen när man berättat att man för tillfället inte är hemma... Euumm, vi kom just. Hihi! Väldigt god mat serverades, Maria är en riktig pärla! Albert och resten av karlakarlarna försökte jaga iväg getingar genom att spruta vatten...! på dem. Det hela slutade i vilket fall med att vi satt inomhus och inmundigade maten, tur det för sedan kom en liten skur.

Två av fyra kvinns som var där var gravida med nr 2. Mycket bebisprat blev det, mest om olika teorier för hur länge man ska vänta med syskon för det äldre barnets skull, kan man älska två barn lika mycket, prons and cons för blöjbarn samtidigt und so weiter. Då kom det plötsligt. Pang bom som en kristallskål mot klinkersgolv; fölsjukesyndromet. Det är ett syndrom som är vanligt bland ston, gärna äldre, som ser ett annat sto med föl. Vankar av och an med spetsade öron, gnäggar gärna lite lätt frustrerat om fölet går ur sikte. I ögonen på sådana ston kan man ibland utläsa en smått desperat nästan bedjande blick med en önskan och förhoppning om att just de också ska få ett alldeles eget föl. Eller åtminstone få komma åt det andra stoets föl. För dessa ston skulle bli sååå oääändligt mycket bättre mammor till andras stons bebisar. Tycks de tro.

Japp, så är det. Josefine blev bebissjuk... Å min e inte ens ett år ännu! Trodde allt var under kontroll men får vackert kasta in handduken. Måste vara naturens programmering av den kvinnliga hjärnan för fortsatt fortplantning; att längta lite efter när barnet var sådär alldeles pyttigt och skärt, helt hjälplös här i världen och helt beroende av en omhändertagande hand. Lyckades i förra veckan förneka all form av livmoderkramp men får väl återigen erkänna min bebisfrossa. Köpte våtservetter jag itne använt sedan V var sådär som jag skrev, helt rosa och lite skrynklig. Deja vu el grande! Lukten gjorde mig svag...

Hmmm... Pokepsie!

Doning är så redig! Å underbara Dina med. Ser fram emot premieringen och hennes stambokföring nästa torsdag!

Fölfrosseri!!!

Att inte ha kontakt med en person i släkten är i sig inte speciellt svårt. I vardagslivet är det, för det mesta, lätt att låtsas som om personen i fråga inte excisterar. Under högtider och födelsedagar kan det däremot kräva lite mer ansträngning men är inte heller då särskilt komplicerat.

Så, sett i det stora är det inte ens ett "problem" att bo i närheten av varandra. Risken att springa på varandra är minimal. Det är inget som säger att det någonsin behöver ske.

Så är det någon som dör. En person du hållit kontakten med genom din släkting du inte längre pratar med. En person som betyder mycket för dig, som påverkat dina tidigare fritidsintressen, en person som kunde varit så mycket mer. En person du tappade kontakten med samma stund du bröt med din släkting.

Det blod som hållit er samman har under det senaste halvdecenniet injecerats med milliliter efter milliliter med blodförtunnanade tills den imaginära bron rämnat och krossats mot strömmarna. Häromdagen åkte vi däremot på en propp, en bit av bron som täppt till en kanal och nu ligger och irriterar och hetsar vattnet. Låst in det som en damm, en återvändsgränd.

Jag har förlorat min farfar och släktingen jag inte pratar med är min far.

Farmor! Hoppas blommorna kommer fram...

För allt som inte sagts //Josefine

Kärt barn har många namn. Mitt kallas för det mesta, för tillfället blir det Villibald. Ligger bättre i munnen än "V". När mamma är sträng då blir det hela namnet VILhelm... Han sover ännu den lille raringen. Ska han bli en sån där 12-timmarstrynare som de andra barn jag känner? Synd bara att han lägger sig kl 21 och inte 19. Blir liten egentid på kvällen på oss och seg morgon för dito. Har varit ute och morgonfodrat med barnvakt i högsta hugg men nu sitter jag här...

Fyra generationer; gammelmormor Astrid, pappa Peter, Villibus, farmor Ann-Sofie och gammelfaster Gun-Marie (Ann-Sofies tvillingsyster)

En kram att dö för... Vilhelm gosar med mormor

Världens mest givmilda pojk

Jag måste varit snäll i mitt tidigare liv... Som sagt; man får den poolboy man förtjänar    

Hämtade hem Solex idag från ridledarkursen. Underbaraste! Träffade kursledaren, Sten Lindgren, han berömde honom väldans... "Han hoppade som faaan i terrängen" "Han ser bättre och bättre ut för varje dag" "han är rätt ouppfostrad"... ! Det sista sa han inte till mig utan till Linnea som har fått rädda det mesta ur gapet på den hästen... Tygel, tröjärm, vindduken på insidan av boxen... Häst   rent ut sagt! Linnea menade att hon förklarat för Sten att ägaren (jag) är en sträng person och hon själv är av samma kaliber... Kraken e liksom bara sån... Eller så e det den berömda Linnebäcksmodellen, ptroo följt av morot    som ligger till grund, hihi. Andréa längtar efter honom nu har jag förstått, jag har längtat ihjäl mig på tre veckor så föreställ er vad tre ÅR kan göra med en kvinna! Han åker snart dit i vilket fall... Högst procent fick de på dressyrprovet, Linnea och han. Jag önskar att det beror lite på hästen och inte bara på ryttaren. För då blir det juh nästan min förtjänst, eftersom det är min häst och jag lånat ut honom. Smart!

Fick ett litet psykbryt på en girlie som kom med goda(?) råd när vi skulle lasta honom... Hade lust att köra en Samantha :"girl, talk to the hand 'cause the face don't want to hear it"...

Har lite ont i magen... Säsong 4 av Sex and the City är så jobbig... Vet juh att det kommer skita sig med underbare Aidan och hon kommer gå tillbaka till Mr Big. Men så e det väl alltid? Sisters, om ni inte har honom i handen, visst har ni en typisk Aidan-pojkvän i bagaget? Och en Big... Peter är lite mer som Aidans hund, Pete (rödhårig till och med); försvinner och är borta ett par-tre timmar men hittar alltid hem till slut      

Ikväll är det slut på torvkörningen för den här omgången. Imorgon får jag altlså tillbaka min praktikant som stallhjälp, gott. Peter skulle greja med traktor och så hade han en sån djup önskan att göra iordning vår pool. Hoppas han oljar in sig ordentligt så han blir blank och fin... Jag har juh faktiskt gjort tacopaj som han kan äta när han kommer hem. Give and take...

Nightnight