Vår storartade nötdjursproduktion har hittills inte varit så storartad... Det kan ha något med att göra att det är ytterst sällsynt att två handjur, på naturlig väg, förökar sig. Så också i vårt fall. Kenneth och Robert, våra två highland cattle-tjurar var tvungna att gå skilda vägar. Den glada ungkarlstiden nu vara slut. En måste bort. Det bestämdes med en bekant att två stycken kvigor mot en tjur var rimligt. Så. Vilken av de två skulle vi ha kvar? Resonemanget gick godhet vs. ståtlighet... Operation lastning påbörjades. Tjurarna var juh inte trögare än så att de förstod att nåt var i görningen. Så... Varför fly om chansen för att man fäktar bra är stor? De slogs. Oavbrutet. Hela tiden. Vi lyckades få ut dem ur hagen men sen vart det panna mot panna, nos mot mark igen.

Resonemanget löd nu "det får bli den det blir, bara en går på kärran". Med goda vänners hjälp fick vi in lille Robert, som numer inte är så liten att han inte kan ge storebror en rejäl match, som fick flytta. I ett vackert vårväder åkte han på öppen kreaturskärra genom Grästorp en söndag. Han gjorde succe bland alla som var ute och promenerade!

Senare på kvällen kom Peter hem med två damer till kvarvarande tjur. Söta som socker! Än så länge går de i egen hage.

Mycket vill som bekant gärna ha mer. Därför tingades ytterliggare en fager liten dam. I lördags åkte Peter för att hämta den nya individen... Som visade sig vara en tjur! Snopet. Vi tänkte: liten tjur mot fullvuxen tjur = inte bra. Vi gjorde: liten tjur i egen hage bredvid stor tjur.

Nästa morgon var de i samma... Kenneth bestämmer men är snäll mot den nye skojaren.

I tidigare inlägg har bvc varit lite av en följetong. Nu har turen kommit till Folktandvården. Vilhelms första besök!

Det hela började bra.

-äter han kakor och dricker saft?

-nej

-borstar ni tänderna två ggr/dag?

-ja

-vad tycker han om det?

-inte alls

*fundersam tystnad*

-hur löser du det?

-jag lägger mig på honom och är glad om han skriker så jag kommer åt med tandborsten.

-Hurra, sådana takter gillar vi här!

*min tur att bli fundersam*

Sedan kom det känsliga ämnet välling och nattmål upp...

-barn över 4 månader behöver inga nattmål, prata med bvc...

uppgiven är bara förnamnet på hur det kändes.

Det som tidigare känts så bra brast nu. Jag som fått beröm för att vi hade goda matvanor, god teknik (?) och sunda inställningar till vardag-fest kände mig nu totalt sågad. Igen.

-appappappappapa, välling? på natten? jasså bara ibland? hmm, jaha ja.

-men vi äter mycket frukt... utbrast jag i ett försök att rädda tillbaka bollen till min planhalva.

-jasså, småäter han?

*suck*

Grevagården till helgen, hovslagare imorgon! Weeeiii!

      Lilla Camilla  Åsa  Frille   

Första bilden på Camilla innan vi lastade av. En pannlugg att avundas!