väntar på...

... att det ska sluta blåsa

... att jag snart kan flytta över Vilhelm till sin egen säng

... att glöggen snart är varm   

Vilhelm fick bara två nätter (knappt, med tanke på uppvaknanderation) i sin riktiga säng. Alltså en utan spjälor. Och utan ben med om vi ska vara riktigt petiga. I stort sett en resårbotten direkt på golvet för att vara exakt. Den lille charmören hade inte riktigt varit med på middags-sova-noterna igår när Peter och han spenderade dagen som gräsänkligar. Inte verkade sova middag finnas med på repertoaren idag heller vid första försöket. Damn you big bed!

In med spjälsängen igen, bädda iordning och ner med ungen. Skrik i ett par minuter och sedan tyst i nästan två timmar. *ta daaa* Jag vägrar ge upp tanken på den lilla fritid jag får mitt på dagen ännu. Jag har inte slagits, brottats, tampats och svettats i onödan under hela förra sommaren för att få barnet att snällt somna middag i sin egen säng. Jag vägrar bli frihetsberövad såhär på sluttampen av sova-middag-fasen. Så. Nu somnade han i vår säng och NU ska jag gå upp och flytta över honom till sitt rum igen.

Solex man har vuxit sig lång över en natt! Blev helt förskräckt över hur ovårdad han såg ut. Nu är den iaf ryckt och ganska fin. Kortare, om inte annat.

Go natt!

Peter kom hem med en bärbar dator och ny router i eftermiddags. Jag är inget datasnille men tror ödmjukast att Peters lack of know how är större än mitt. Blir därför lite lätt stressad när min blivande käckt säger" det är bara att sätta i sladden och starta". HJÄLP! Lite svett och nästan en tår senare sitter jag alltså här nu med en bärbar dator framför mig and surfing the internet...

Blir lika imponerad varje gång av människor som ber någon annan om hjälp för att de själva inte kan och sedan blir irriterade och börjar stöna när den tillfrågade inte löser uppgiften tillräckligt tillfredställande.

Färdigskvallrat!

Men hej påre