Sitter och unnar mig en(två, tre, fyra) Toblerone-bitar på min födelsedag. Blev helt sockerhög och skakig... Som när jag druckit för mycket kaffe... Eller fått ett alldeles häftigt adrenalinpåslag! Vilket både Linnea och jag fick i förmiddags. Måste vara det som sitter i.

*harklar sig*

Enligt jordbruksverkets regler och råd får man inte småkalvar före de öronmärkts och tilldelats ett ID-nummer. Lappar beställdes och leverans kom igår. Idag ringde Peter hem från jobbet "xxx kan komma och märka kalven när han ändå hämtar en kärra hemma... så Linnea och du får ta in Åsa och kalven"...

Kerstin! Det är faktiskt inte bara att hålla dem i hornen!!!   Lite knäsvaga (inget mot vad vi skulle komma att bli) begav sig Vilhelm och jag ut i hagen på 4-hjuling, Linnea lockade vid grinden. Nötterna (hehe) var lite svårdirigerade från fordonet trots ivrigt hinkskrammel. Finally gick rätt ko och kalv ut och rätt antal kreatur var kvar i hagen. Check.

Öppna in till utestallet. Check. Locka in ko och kalv genom dörren. Check. Stänga bakom sig. Check. Locka mot boxplats. Check. Parera så de inte fortsätter ut genom den öppna dörren i andra änden. ... ... !!! Dörren är öppen!

Ko och kalv på hela gårdsplanen... *snyft* check...

No time to panic... I stort sett är vår gård helt inhängnad med hästhagar. Enda vägen ut är på grusvägen som även den är omgiven av hagar. Gissa vilken kurs kossan satte? Det blev till att starta saaben och ställa sig i vägen.

Efter lite ihopsamlande av oss själva fick vi tillslut lotsat båda individerna tillbaka till stallet... Gör om, gör rätt. Vilket vi gjorde. Telefonsamtal till Peter för att meddela att de var på plats och redo för öronmärkning. "Va? Fick ni in dem??" Man tackar... Så kom då råskinnet som skulle till att märka lillan. Gjort i ett nafs, med otrolig precision och skicklighet var märkena på plats. Svisch, svisch! Så var de båda tu ute hos resten av flocken igen. Om jag inte hade adrenalinrusch efter ovan nämnda strapats så fick jag det garanterat efter märkningen. Jag gillar människor som är skickliga och måna om djuren! Mycket kompetent man det där! Råskinn fast med gott hjärta och öga till djuren. Hatten av för dig!

Skulle vilja sätta mig och läsa lite men behöver väcka Vilhelm. Har förövrigt lite svårt att koncentrera mig på pågående bok. Tänker mest på den förra. Drömmer mig in i handlingen och vet inte riktigt till slut om jag lever i 1800-talets Stockholm eller 2000-talets Nossebro.

Seth Hammerstaal?! Meet me half way!

Förresten Linda... Jag gillar bättre att bli kallad elitidrottare än mager... Men det är så oklädsamt att gå i ridbyxor jämt   

Stafettläkaren frågade 01:30 i natt om "vi altid har så koselig stemmning på jobb". Å det har vi juh!