I tidigare inlägg skrev jag lite om min frustration över Vilhelms glädje över dagis. Något i stil med "jag har gett dig mina bästa år" yttrades...

Vad är det som är så säkert med att det 1,5 år som förflutit hade varit mina bästa om inte just Vilhelm funnits?! Vad skulle jag annars ha gjort?

Vilhelm, trots att du klöser och biter mig, slår mig så hårt du kan, skriker så fort du blir lämnad ensam med mig... Mamma älskar dig, så det så. Slå hur hårt du vill. Varenda beröring berör mig ända in. Och jag älskar dig! Du gör att jag har år att kalla mina bästa!

Så stor han har blivit. Vilhelm alltså. På mindre än tre dagisveckor, inskolningen inräknad, har han lärt sig massor av saker. Vem satt till exempel med hakklapp och drack ur ett riktigt glasglas en eftermiddag när jag hämtade om inte Vilhelm. Han gillar de äldre barnen men håller lite distans. Vet ni hur buffliga tjejer och killar i 4-årsåldern är? Vilhelm håller låg profil. Han har tjej oxå! En liten Majken, de kramas och kramas så de till slut ramlar omkull... det vet man juh hur det blir om  några år! På tal om inskolningen ja, den har gått finemang. En dag blev jag faktiskt ivägkörd. "Nehej, jag tycker verkligen inte du ska stanna till frukosten, det kommer du juh inte kunna göra på måndag" fick jag som svar när jag försynt föreslog att jag skulle vänta kvar en halvtimma och sedan avlägsna mig när det vankades gröt. Snopet. Där rök min "Ann Söderlund-idyll" som Pippi Långstrump-mamma. Vad hände med snacket att det var minst lika viktigt för föräldrarna att känna sig trygga på förskolan?!

Visste ni att förskolan i Främmestad ligger i en helt annan tidszon än resten av landet? Står det att barnet ska hämtas kl 16 menas det kvart i. Hämtdagset är det samma som "avresa". Förskolan har öppet till 18:00. Blir spännande de dagar jag slutar 17.30 i Trollhättan och Peter jobbar natt.

Överhuvudtaget är det mycket att tänka på med förskolan, som att ringa och meddela om det blir ändringar i hämtningsrutiner. "Det är bra att ni ringer och säger till" påpekade en lärare när jag lämnade Vilhelm en morgon och vi pratade om föregående dags hämtning. Jag hade förklarat att mitt schema ligger till grund för Vilhelms tider men att vi kommer ändra med ganska kort varsel om det är så att Peter är ledig/slutar tidigt/är hemma tills jag slutat. I vår situation är det inte möjligt att "några dagar i förväg" lämna besked om ändringar. Hur som helst hade jag morgonen jag lämnat meddelat att barnafadern skulle komma kl 12. Efter att Vilhelm ätit lunch. Så var oxå fallet. Han hade dessutom ringt själv och meddelat "nu kommer jag". När det redan blivit lite infekterat och känsligt ang hämtningsrutiner blev jag alltså lite konfys över frasen "det är bra att ni meddelar"... Menade kvinnan det hon sa som en uppmaning eller någon form av beröm?!? Den nya, starka, självsäkra Josefine klev in, höjde en hand och frågade "stopp, är det något problem??" Absolut inte, hon hade menat det som det senare alternativet. Problem solved. Hon var nu förlåten tidigare ivägkörning...

Jag har oxå lärt mig att det inte ör någon myt att man känner sig gråtfärdig när man lämnar sitt barn på förskolan. Det är faktiskt lite förkrossande att vinka hejdå till en liten kille som glatt vinkar tillbaka och inte alls är det minsta bekymrad över att mamma ska gå. "jag som gett dig mina bästa år!!!" har jag lust att skrika. "Jag som valt att vara med dig istället för alla galna saker jag kunnat göra annars"

Men på det stora hela är det juh skönt att han har det bra. Då kan vi alla koncentrera sig på arbetet utan att behöva ringa och höra om han slutat gråta. Jag känner mig nu färdiginskolad på jobbet, dags för ett par veckor på lunglab. Och ja, det känns jävligt bra att vara tillbaka. På jourer, yes!

Det är mycket att ta ställning till när man är husägare. Allt från små triviala ting, som vilka gardiner som ska hängas upp i barnrummet, sovrums-TVns vara eller icke vara, men också vilken typ av uppvärmning som är mest lämplig till sitt bo. Efter många turer fram och tillbaka, mycket stötande och blötande, flera bekymmersrynkor mellan ögonbrynen har vi i vårt hushåll kommit fram till följande:

fråga 1: vita panelgardiner med klättrande apor

fråga 2: Josefine blev överkörd

fråga 3: jordvärme

"ojojoj vad det ser för jävligt ut här nu" menade Peter efter att ha grävt upp två långa diken i två utav hästhagarna upp till huset. Tydligen mår min sambo dåligt av oordning runt sig, vilket inte helt har märkts här inomhus. Nu blev det alltså tydligt... Han mår fortfarande dåligt den stackaren men vi hoppas att jorden läker snart och att vi får det varmt och skönt  inomhus 

Med andra ord är det mycket grävande på Lillegården. Blev igår eftermiddag lite inspirerad och tog med mig Vilhelm till den plats jag i september tappade min ring. Lite planlöst strövande på den frusna men bara backen gav inget... Förrän jag kom tillbaka ca 30 cm från staketet. DÄR!!! Där var den! På högkant i en lerklump satt den trädd som på ett jordigt finger. Lite sparkande så var den loss! Det tog inte 10 år att hitta den förlorade skatten, utan dryga 4 månader! Lycka!

Vilhelm är nu på forsatt inskolning på dagis/förskolan. Fick för ens tund sedan rapport om att han ätit ordentligt till frukost, lekt och härjat med de andra barnen, ätit middag, varit källan till goda skratt vi provsmakning av någon ny grönsak och nu sov middag ute i en vagn. Kärlek!

Från början tänkte jag ju arbeta tor-fre men på grund av lite förkylning som höll Vilhelm hemma från dagis blev det istället semester dessa två dagar för att vara stand-by för dagisfisen.

Jobbade min första dag i måndagskväll/natt... Vi tog oss alla igenom den med hälsan och förståndet i behåll. Lite irriterande tycker jag ändå att det var, att behöva fråga småsaker som ett par dagspass hade klargjort. Jag tänker på saker som "vilken koppling sätter har vi till kontrasten?", "sparas alla 3D-jobb eller måste jag göra det själv?" osv... Men som sagt, vi tog oss alla igenom jouren. Lyckades iofs låsa datorn på den portabla röntgenapparat som står på intensiven det första jag gjorde. Det var en svettig timme vill jag lova! Önskade mig där och då så långt bort från min arbetsplats jag möjligen kunnat komma...

Nu ska jag laga Vilhelms nya regnoverall. Den han använde två gånger innan han backade för nära en varm grill. Då smälte det lite... Eftersom det gick bra med barnet i övrigt tillät jag mig att bli sur... Dyr overall om den bara kunde hänga med två gånger liksom!

Veckans klassiker, alla kategorier:

"Ajajajaj, jag trampade på en leksak" -Peter  

Det börjar lite vackert...

...men snart är förödelsen ett faktum...

Footprint

Vårtecken

Vilhelmorgie!

Mamma, jag vet inte... Men västen är lite väl kvinnlig, tycker du inte?

Det senaste året har verkligen rusat fram! Om mindre än en vecka börjar jag arbeta på Näl igen. Tänk så mycket som hänt i mitt och framförallt Vilhelms liv. För ett år sedan hade den rackaren till exempel inte en tand i munnen, nu kan man skymta 16 st i det lilla gapet. För ett år sedan var en av de största orosmomenten huruvida jag skulle hinna hämta nåt från diskbänken innan den sittande lille kraken skulle tippa och lägga sig platt på sin elefantfilt. Idag har bekymren ändrat karaktär avsevärt. "Har han koll på att fönsterbrädan tar slut precis bakom hälarna eller kommer han ramla ner mellan fönstret och köksbordet om han vänder sig om?"... 

För ett år sedan tyckte jag att jag "har gott om tid" till diverse saker jag vill hinna med under min föräldraledighet. En sådan sak var att besöka bästaste Andréa i Karlskoga. Sagt och gjort... I lördags!

Vilhelm satt som gjuten i sin barnstol den 2, 5 timmar långa resan, halvslumrandes och ibland småsnackandes för sig själv. Jag lyssnade på Melodikrysset och på lokala nyheter om en 23-åring som hade gone bananas med en yxa i lilla Nossebro natten till lördag. Vederbörande hade flytt till Vargön och sedan till Grästorp där han hittades av polis och hund. "Nu sitter han i förvar i häktet i Lidköping"... Jaja, och där kan han väl sitta om ni frågar mig.

Hur som helst kom vi väl fram till Linnebäck, överraskad är bara förnamnet på vad Maggan-som-ägde-Solex-förut blev! Vilhelm charmade henne! Såklart!

Eftermiddagen gick alldeles för fort i trevligt sällskap, fina hästapållar och god mat. Kaninen måste ha fått sockerchock om den städade den nya mattan från alla kaksmulor! Vilhelms bästa var att ta kakor från fatet, äta var mindre noga. Så länge det finns får man ta... Eller? I vilket fall ville han väga upp sockerkonsumtionen och bytte till sig en morot från kaninen. Den vägrade han släppa och somnade således med den i sin lilla hand när vi styrde saaben söderut, mot hemmet. Själv var jag rädd att följa sonens exempel (dock utan morot) och stannade på gyllene måsen för en kopp kaffe. Där lirkade jag ut moroten från järngreppet, då vaknade han! Och var förbannad, förorättad, ja jag skulle här vilja säga kränkt! Erbjöd nappen istället men den skickade han iväg med besked. Okej!!!!!! Ta den förbannade grönsaken då! Å vips! Så sov han igen. Kärlek!

Vårvintern är nu ett faktum! Det blåser och kommer nåt vått i luften. Resultat: blankis all over the place... Å Solman har idag tappat en sko! Typiskt han som gick så bra igår när jag red. Fast kanske lika bra ändå för Vilhelm halkade över sin middagslurstid och ville inte somna. Vi tittade när Linnea red på Zeke istället. Han såg oxå riktigt fin ut. Å då menar jag RIKTIGT fin. Så fin att jag själv hade velat rida, frågan e bara "hade han i så fall gått lika bra???"

Nåväl. Anledningen till sena rutiner i dag har till stor del grund i INSKOLNING AV VILHELM!!! Day 1- check

Vi blev fantastiskt väl mottagna. Vilhelm spanade in en lite äldre tjej (cougar??) redan innanför dörren. Han ville genast hålla handen. Det ville inte hon!

Dagis kommer inte bli några problem för Vilhelm, han blev fort varm i kläderna och pilade iväg för att kolla hur fröknarna som satt och planerade i ett annat rum hade det. Den andre killen gick inte ännu utan hasade fram. "Han lär sig snart, han tar nog efter Vilhelm eftersom han går"... Efter 30 min var det två stjärthasande gossar på inskolning... Hej, bakåtsträvare!

"Huvudfröken" verkar väldigt bra. Rejäl, liksom. Inga knussligheter! Hade hoppats på en av "de mognare" fröknarna i tillägg men istället blir det en nyutbildad som kommer nästa vecka. Det lär säkert bli hur bra som helst men min första spontana reaktion är att det hade varit bra med en "mamma-figur" och en "mor/farmor-figur" att ty sig till för Vilhelm.

Imorgon ska vi dit igen då, för fortsatt inskolning. Hoppas på att de får gå ut och leka då, annars klättrar Villibald på väggarna misstänker jag! Det räckte att vi idag var inne en timma längre på förmiddagen innan vi skulle fara, för att vi skulle komma ihop oss flera gånger. Han är juh för skjutsingen van att vara ute... Baracken var inte så hemsk som jag trodde, den är dessutom inte färdigställd invändigt ännu så de är på de vanliga avdelningarna tillsvidare. Sen blir det sprillans nya leksaker som gäller för de båda grabbarna! Ja, de är bara två till att börja med... "Tills nästa barn kommer"... Ni minns? Det dröjer hur som ett par veckor till.

Dagens uppvaknande: man tar med egna blöjor och lämnar på förskolan! Så lite man vet som förstagångsförälder!

Imorgon eftermiddag (när Vilhelm SOVER... och Linnea vaktar) ska jag fara till arbetet för att bekanta mig med den nya mobiletten. Hoppas på det bästa, på alla punkter.