Igår var det vardagslyx deluxe. Grillkväll ute på Vänersnäs hos Albert och Maria fast Peter skulle upp och jobba kl 03 imorse! Man vet att man ofta, läs alltid, är hemma på kvällarna när ens bästa vän ringer kl 18 och frågar när man tänkt åka hem igen när man berättat att man för tillfället inte är hemma... Euumm, vi kom just. Hihi! Väldigt god mat serverades, Maria är en riktig pärla! Albert och resten av karlakarlarna försökte jaga iväg getingar genom att spruta vatten...! på dem. Det hela slutade i vilket fall med att vi satt inomhus och inmundigade maten, tur det för sedan kom en liten skur.

Två av fyra kvinns som var där var gravida med nr 2. Mycket bebisprat blev det, mest om olika teorier för hur länge man ska vänta med syskon för det äldre barnets skull, kan man älska två barn lika mycket, prons and cons för blöjbarn samtidigt und so weiter. Då kom det plötsligt. Pang bom som en kristallskål mot klinkersgolv; fölsjukesyndromet. Det är ett syndrom som är vanligt bland ston, gärna äldre, som ser ett annat sto med föl. Vankar av och an med spetsade öron, gnäggar gärna lite lätt frustrerat om fölet går ur sikte. I ögonen på sådana ston kan man ibland utläsa en smått desperat nästan bedjande blick med en önskan och förhoppning om att just de också ska få ett alldeles eget föl. Eller åtminstone få komma åt det andra stoets föl. För dessa ston skulle bli sååå oääändligt mycket bättre mammor till andras stons bebisar. Tycks de tro.

Japp, så är det. Josefine blev bebissjuk... Å min e inte ens ett år ännu! Trodde allt var under kontroll men får vackert kasta in handduken. Måste vara naturens programmering av den kvinnliga hjärnan för fortsatt fortplantning; att längta lite efter när barnet var sådär alldeles pyttigt och skärt, helt hjälplös här i världen och helt beroende av en omhändertagande hand. Lyckades i förra veckan förneka all form av livmoderkramp men får väl återigen erkänna min bebisfrossa. Köpte våtservetter jag itne använt sedan V var sådär som jag skrev, helt rosa och lite skrynklig. Deja vu el grande! Lukten gjorde mig svag...

Hmmm... Pokepsie!

Doning är så redig! Å underbara Dina med. Ser fram emot premieringen och hennes stambokföring nästa torsdag!

Fölfrosseri!!!

 

Sophia

7 augusti 2010 20:32

vi blev sååå besvikna att ni inte va där på kalaset (Gurras) :-( martin trodde han skulle vara ensam kille där men han kände allihop o jag kände bara maria :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    ’Varje dag är inte bra men det finns något bra med varje dag’ Jag har av livet lärt mig att detsamma måste gälla åren som går. Alltför många nyårsaftnar har jag tänkt ’nästa år, det är mitt år det’. Året som kommit h...

Det börjar ordna sig... Med det mesta. För en vecka sedan på dagen stog jag och hoppade och väntade på elektriker för att få byggström till killarna som smällde upp maskinhallen. Smällde var ordet. Idag, när jag kom hem från fsk med V hade de tagit s...

När jag ser fram emot saker är det nästan som att önska livet ur sig själv, jag förstår det... Försöker ta till vara på varje minut av livet men ibland är det härligt att längta! Tre helger i rad nu massa trevligt 1. Maskerad oh 30-årsfest 2.Gr...

Det börjar ljusna, lite här och var! Imorgon ska det mätas ut vart det nya stallet kommer stå, mannen fyller en herrans massa år och V ska till fsk för första gången på två veckor.   Blåsten får vi väl stå ut med några dagar till, det torkar åtmi...

Maken : vad är det här för något? (Håller upp avrivna blöjkoder från X antal blöjpaket) Jag: det är blöjkoder som är bonusgrundande på... Maken(avbryter): varför ligger de i hyllan? Jag: ... Jag har inte aktiverat dem ännu... Maken (onödigt u...