Igår var det vardagslyx deluxe. Grillkväll ute på Vänersnäs hos Albert och Maria fast Peter skulle upp och jobba kl 03 imorse! Man vet att man ofta, läs alltid, är hemma på kvällarna när ens bästa vän ringer kl 18 och frågar när man tänkt åka hem igen när man berättat att man för tillfället inte är hemma... Euumm, vi kom just. Hihi! Väldigt god mat serverades, Maria är en riktig pärla! Albert och resten av karlakarlarna försökte jaga iväg getingar genom att spruta vatten...! på dem. Det hela slutade i vilket fall med att vi satt inomhus och inmundigade maten, tur det för sedan kom en liten skur.

Två av fyra kvinns som var där var gravida med nr 2. Mycket bebisprat blev det, mest om olika teorier för hur länge man ska vänta med syskon för det äldre barnets skull, kan man älska två barn lika mycket, prons and cons för blöjbarn samtidigt und so weiter. Då kom det plötsligt. Pang bom som en kristallskål mot klinkersgolv; fölsjukesyndromet. Det är ett syndrom som är vanligt bland ston, gärna äldre, som ser ett annat sto med föl. Vankar av och an med spetsade öron, gnäggar gärna lite lätt frustrerat om fölet går ur sikte. I ögonen på sådana ston kan man ibland utläsa en smått desperat nästan bedjande blick med en önskan och förhoppning om att just de också ska få ett alldeles eget föl. Eller åtminstone få komma åt det andra stoets föl. För dessa ston skulle bli sååå oääändligt mycket bättre mammor till andras stons bebisar. Tycks de tro.

Japp, så är det. Josefine blev bebissjuk... Å min e inte ens ett år ännu! Trodde allt var under kontroll men får vackert kasta in handduken. Måste vara naturens programmering av den kvinnliga hjärnan för fortsatt fortplantning; att längta lite efter när barnet var sådär alldeles pyttigt och skärt, helt hjälplös här i världen och helt beroende av en omhändertagande hand. Lyckades i förra veckan förneka all form av livmoderkramp men får väl återigen erkänna min bebisfrossa. Köpte våtservetter jag itne använt sedan V var sådär som jag skrev, helt rosa och lite skrynklig. Deja vu el grande! Lukten gjorde mig svag...

Hmmm... Pokepsie!

Doning är så redig! Å underbara Dina med. Ser fram emot premieringen och hennes stambokföring nästa torsdag!

Fölfrosseri!!!