Blev så berörd häromdagen. Bokstavligt, bildligt, hela grejen!

Det är få personer som har det. Förmågan. Förmågan att vara totalt avslappnad, genomgod och utan någon som helst baktanke eller någon annan mening än att bara vara genomärlig och SNÄLL.

Jag tror vissa har det, andra inte. Förmågan att helt naturligt, i förbifarten, lägga en hand på någon annans axel, önska en trevlig helg och samtidigt klämma till lite lätt. Precis lagom hårt, precis lagom mjukt. Utan att det känns som något planerat, något som laddats för, tagit sats för att våga, bestämt sig i förväg. Som om den naturligaste saken i världen är att passera någons stol och helt lätt beröra personens axel. Inga förhoppningar, inga undertoner, inget "kommer detta misstolkas som något annat än vad det är".

Jag blev så berörd. Ända in i själen. Att det finns människor med hjärtan av bomull. Att det finns människor i min närhet som är tillåtna att tycka så mycket om för deras godhet.

Jag är berörd.