Är det så, "man är inte äldre än man känner sig"?? Jag misstänker starkt att jag har en tidig 30-årskris att vänta. Den ligger runt hörnet och lurar och hotar närsomhelst att hoppa på mig och slita strupen av mig.

Ålderstecken nummer 1- det känns inte riktigt som en vanlig dag om jag inte druckit kaffe. Eller så är det ett improviserat försök till att känna mig social... med mig själv, eftersom jag är "ledig" hela tiden...

nummer 2- hottiehottie-skådespelaren som spelar i senaste filmen och är så snygg att du vill skrika "I wanna lick his body" á la Jules, visar sig efter trånsjukt sökande på internet att han är yngre än du själv. Tillbaka till verkligheten, ja tack!

Känns obegripligt att de som är födda samma år jag började lågstadiet nu är vuxna och arbetar och fungerar i verkliga livet (mer eller mindre). Hur blev det så? och han, di Caprio-killen som prydde insidan av mitt gula skåp på högstadiet i 14 olika exemplar, vad är han? Jo 10 år äldre än mig och antagligen snart redo att ta över som nye James Bond?! Inte att det är något fel med det... men hallå? (Här tänker jag mig Andy i Cougar town )"COME ON"

Eller är det så att ju äldre vi blir desto mindre blir åldersskillnaden mellan oss? På jobbet till exempel, räknar flera av dem där till mina vänner. Några är över 60, en siffra som jag som yngre tänkte som "jösses, snart pensionär". Men nu är min mamma i samma ålder och henne tänker jag ju mig inte som gammal-gammal. Å de i min vänkrets som är lika små kids som hottiehottie-killen hade jag kanske inte valt att umgås med för 6 år sedan. När jag var som de och de var... 6 år yngre.

Tommy, en hästakarl på blygsamma 72 konstaterade förra sommaren vid vårt köksbord att ett gemensamt intresse förenar människor över åldrarna. Ingen världsnyhet i sig men ändå huvudet på spiken. För där satt vi; Tommy, Peter, Therese och jag. De senaste 7 decennierna representerade diskuterandes samma sak.

Vidare om min pre-kris... Lite orolig är jag över hur den kommer yttra sig, vill inte bli för extrem eller så. Har dåliga erfarenheter av andras kriser som på något sätt gårr ut över männsiskor i deras omgivning och sådan vill jag ju inte bli. Värsta scenariot vore nog om jag blir en av "de" som inte tror de åldrats en dag över 20 de senaste... säg 20 åren. hujeda mig... Min fantasi skenade iväg, såg mig sukta efter tonårs-vilhelms kompisar. Läskigt!!!

Bäst att ge sig nu... dessutom hojtar lille Villibald att han inte tänker sova middag längre än till nu.

... men det slog hårt att de var yngre än mig... skådespelarna alltså...

... should consider not to read this! Or read all the books immediately   

Kan bara konstatera att uttrycket "boken är alltid bättre än filmen" inte gjorde något undantag för senaste tillskottet i dvd-hyllan i vårt hushåll... Eclipse. Förväntningarna var höga och visst, det var en helt okej film om jag inte bara jämförde med boken. Allt gjordes bakvänt kändes det som! Några favoritscener jag spelat upp i mitt huvud under läsningen uteblev, men å andra sidan bjöds det på några andra godbitar... Sovsäcken, för att nämna en... Som sagt Eclipse är inte undantaget som bekräftar regeln gällande bok vs. film. Peter ägnade de två timmarna åt att skruva på sig, sucka och undra varför det inte kunde bli Bella och "indianpojken"?! Själv som den hänförda inlevelsefulla kärleksnörd jag är satt med go-filten uppdragen till hakan med händerna knäppta och log lycksaligt hela filmen. Mest för att jag väntade på mina älsklingsscener från boken... SOM UTEBLEV! Hoppas på lite egentid (med tanke på vädret verkar det inte bli några större bekymmer... snöar här va) med sovande barn, tända ljus, rödvin och extramaterialet och borttagna scener från Eclipse. kanskekanskekanske att nån av mina scener finns där.

Nu ska jag ta in hästar och sedan ut och rida. Om ni undrar!