I morse åkte Peter till Norge för att hämta Lindar inför betäckningssäsongen. Vihelm och jag trivs bättre hemma... Ser fram emot en mysig dag och kväll med tid till mycket umgänge. Snart ska jag umgås med dammsugaren, sedan moppen. Sen blir det stallet en tur och sedan in och laga middag. Det blir sån mat Peter (och Linnea) inte äter nu när vi är själva, sonen och jag. Torsk med kokt potatis och äggsås .

Alltså, Madde... Vi fick en micro i julklapp, den stog nerpackad i sin låda och skämdes fram till februari för då kom mamma och Boo på middag så vi var "tvungna" att ta fram den. Kändes hemskt att använda den det första, vi gjorde som vi brukade fast vi hade detta hjälpmedel på vår bänk... NU används den flitigt! Välling, värma barnmat, tina köttfärs, tina bullar, att ha fruktskålen på. Om du vill kan vi värma tevattnet i den i morgon för vattenkokaren har gått sönder!

Vilhelm har börjat med ett nygammalt ljud igen. Han spottar och fräser och brummar med tungan så saliven sprutar. Han gör det hela tiden! Så när han militärålar sig fram över golvet låter han som en liten blöt-fis... Praktiskt! Han hjälper mamma att våttorka! Som Caroline och jag själv (inte) brukar säga; Me like 

Tycker det verkar som om det blivit bättre med nattsömnen gott folk! Igår kunde jag inte med säkerhet säga om det var den natten eller föregående jag varit uppe och gjort välling kl 01.15 eller 03.15 (är numer HELT övertygad om att nattskräck och sömngång är samma sak...) Däremot i natt, i natt, I NATT!!! vet jag att jag var uppe en (1) gång och mikrade en flaska. Uret visade då 01.20 Sen har det varit tyst! Peter var uppe och vyssjade honom vid 22, kan hända att det räckt att bara mojsa lite med nappen men men. Håller det på att ge sig? 4 månaders av slit och kamp och gråt? Vår härlige lille kille! Åh jag som köpte en till nappflaska igår bara för att kunna förbereda. Dessvärre tittade jag mer på motiv än på storlek och köpte en som rymde 60 ml mer än den förra. Resultat: den får inte plats i micron...   

Hade ett turnerande liv igår, först (som vanligt) hästskötsel. Peter och Bernt (grannen) lånade ne skylift och gav sig på husfasaden med algmedel och högtryckstvätten. Det blev som nytt! Faktiskt! Sedan packade jag in barn, skötväska, lånta kläder, fakturor, deklaration i saab och tog fart mot Vänersborg ohc vår revisor. Pratade med Carro på vägen, som behövde lite pepptalk inför gårkvällens monté-licens-förnyelse (eller liknande) jag röstade på Doris-dressyrhäst men fick ge mig för lånad kuse  (Carro skämdes för den var/är så... travhästig men jag tyckte den såg fin ut... ).

Vilhelm gjorde succe hos revisorn som för övrigt undrade om jag hade fått vara med någonting på Vilhelm. "Han är BARA lik Peter"... Nej, det är han inte. Vi har likadana ögon men hans är något blåare... Jag är bara blåögd i sinnet...

Därefter till Kvantum där jag såg Sophias man och bror(?) Sophia! Jobbar Erik oxå där nu???

Väl på jobbet var det lagom till fikat, bra tajmat. Kändes som om vi/Vilhelm gjorde succe även här. Kul att träffa alla. Linda stog blypåklädd med Leif på trean (är inte förvånad...) Linda! Kan nu konstatera att det var du som nöp Vilhelm på luciafirandet! Anders snöt ungen från mig med en gång och han (Vilhelm alltså) tyckte det var helt okej! Ska skriva upp det, blir inga julklappar till dig till jul. Man nyper inte små barn   

Hemåt igen och fortsätta med hästskötsel under pågående hustvätt (sa jag att det blev som nytt, huset alltså?). Pratade med både Malin och Maria på telefon.

Sen läggdags av son, hästar och så småningom oss själva. Lyckades zappa över till en svt-kanal med vampyrserie. Hur tänkte han som skrev manuset? Andréa, tror detta är något för dig! Caroline, du har itne missat något! Note to self. Vampyrserier, hur töntiga de än må vara, är inte, jag sa INTE, bra för mörkrädda mammor som tassar upp på nätterna för att göra välling till en son som skriker i panikångest...   

På löradag kommer Madde hit! Hurra! Jag ska baka tekakor som är så pinfärska att hon kommer bränna sig den söta, hihi.

Eftersom jag i söndagskväll bestämde att här inte ska ammas någe mer firar (?) jag nu med ett glas rödvin. Bara för att jag kan liksom...

Igår var min barndomsvän Johanna hemma och hälsade på. Lustigt, inte setts på nästan ett år, pratat högst sporadiskt under tiden och egentligen inte träffats ordentligt på mer eller mindre de sex åren hon bott utomlands. Först tre år i London och de sista tre i Australien. Trots detta kändes det som om det var igår vi sist snackade. En snabb catch up och sedan var allt som det alltid varit. Det är så det ska vara! Ännu mera lustigt, inte pratat i telefon med Caroline sedan i söndags (ett sms sent igår med bara en smiley till svar räknas inte) och DET känns som en evighet sedan. Vet av tidigare erfarenhet att vi lätt (LÄTT) kan bränna bortåt ett par timmar i luren för det har hänt såååå mycket intressant i småbarnsföräldrarnas liv... Hihi. Hur kan det bli så?

Imorgon ska jag lämna in min deklaration. Ska se om revisorn har bättre koll på det här med "näringsbilaga" än vad jag har. Av tidigare erfarenhet är jag lite skeptiskt till det... När jag ändå startat älsklingsaaben kan jag lika gärna åka vägen om jobbet och lämna in min förlängda ledighetsansökan. Svettigt  

Ska njuta av soffan och gott sällskap (jag menar Peter) nu.

Natti och kom ihåg Cougar Town om en stund!

PS. Gå inte på niten att köpa schampot Just Glow som sponsrar programmet. Svinto-varning! DS.

Trodde och hoppades på det här med Omega-3 tillskottet... Dessvärre ska det, enligt etiketten på flaskan, inte ges till barn under 12 månader! "VET du hur många kilo fisk det går åt till att framställa en liter av den oljan???" Nej, Peter det vet jag inte. Men jag kan föreställa mig och misstänker att även en och annan liten sälkut och val satt livet till och allvarligt talat bryr jag mig inte när det handlar om min, MIN, sons välbefinnande... Nu löste sig juh det alldeles finemang för alla glada laxar och ullegulliga sälbebisar eftersom jag fick åka från Apoteket med oförrättat ärende. Min syster högg på mig direkt "linfrön Josefine, that's the shit. Mal det och ha på hans gröt, jättemassormycket av omega-3" Så nu måste jag forska i huruvida det är bra vs. dåligt att ge fiberrika linfrön till sitt 8-månadersbarn. Någon?

Är numer HELT säker på att nattskräck hänger ihop med sömngående. Vilhelm rotade sig ur dubbelsängen igår natt! Med en duns!  Hade ändå bylsat upp utanför honom med ett täcke och en stor kudde. Dessa attiraljer lyckades alltså Vilhelm att stuffa undan och sedan dyka, med huvudet först, ner på golvet. Inte för att det blev nån större skillnad. Han fortsatte skrika i sömnen... Placerade honom efter detta (och en allmänstatus) emellan oss, fast Peter är livrädd för att lägga sig på honom av misstag. Vaknade några timmar senare av att sonen pep igen. Denna gång berodde det på att Peter slängt en arm över ansiktet på honom. Härligt. Halvt ihjälslagen och sedan kvävningsförsök. Tur bvc redan varit på hembesök innan det här hände... Julgardiner i april hade känts bättre!

I söndagskväll bestämde jag mig. Vilhelm ammade för sista gången. Stängt mjölkfabriken, även om jag för tillfället har behag upp till armhålorna. Jäklar vad det spänner! Hoppas på att nattskriken ger sig nu i och med att amningen inte är inblandad längre. Nu får det bli kära välling som substitut.

Annars händer det inte mycket, även om ovanstående känns fullt tillräckligt. Ikväll ska Peter köra häst sa han. Just nu åkte han och grejade med bromsarna på pick- upen, kan ta en stund  misstänker jag.

Ikväll är det Cougar Town   

Återupptäckt Nancy Sinatra på Spotify, härligt!

Vilhelm har inte sovit eftermiddagslur idag. Gissa vem som måste luras nu? Lilla mamsen försöker underhålla sin son. Vill egentligen gå ut till hästarna men då somnar han i vagnen och då blir det så besvärligt sedan... Inbillar mig att han kommer sova sämre (vem försöker jag lura, det är inte praktiskt möjligt) om han sover "middag" så sent. Fått lite tips om Omega-3 att det kan hjälpa mot sk nattskräck och någonstans i mitt lilla bakhuvud vill jag minnas att en kollega började äta det för att sluta gå i sömnen (som enligt några artiklar är samma sak som små barns nattskräck) och visst sa hon att det blev väldigt mycket bättre. Kanske rentav helt botat, men det kan också vara ett önsketänkande från min sida. "men äter han inte fisk" frågade orolig mormoder och självklart äter han fisk. Flera gånger i veckan faktiskt, fet och fin lax för att nämna något.

Igår kväll fick vi mysigt besök från Småland. Det kom två stycken igår och åkte hem tre stycken idag. Rolex joinade dem. Nu får den raringen åka tillbaka till sina hemtrakter igen. En häst mindre, Brage ärvde hans box när han kom in i eftermiddags.

Kan efter igårkväll rekommendera Sia's glass "lemoncurd" , yumyummi. Där ligger Ben 'n Jerry's i lä.

Väntar på Peter. Han har varit på kurs idag. Ringde för en stund sedan och meddelade att det skulle dröja ännu en stund innan han kommer hem. Typiskt! Såg fram emot en söndagkväll utan dödstrött gubbe och gumma men med välsövd son... Ännu mer haha...

Hoppas på fina kort i kameran i vilket fall för Peter sa han hade fotat när Tobbe körde. "Jag kände mig som en riktig amatör efter att ha sett honom köra häst" Kan ju vara lite nyttigt att erkänna sig ödmjuk, och samtidigt väldigt roligt att ha förmånen att ha en så skicklig kusk som vän!

Effektivt med blogg. "Tjuven" lämnade genast tillbaka sommardäcken efter att mitt frustrerade inlägg publicerades. Gömde dem väl uppe på rännet...   

Bvc gjorde hembesök idag. I vår kommun gör de det vid 8 månader, pratar lite om olycksrisk, vad man gör om barnet sväljer lut osv. Frid och fröjd och morotskaka. Sen kom vi in på det här med sömnen (igen). Sist gång, på 6-månaderskontrollen, fick jag ett häfte om sömn och några tröstande klapp på axlen med orden "han borde..." och "jag har inte hört om någon 15-åring som ammat sig till sömns". Sa till henne precis som det var, att jag gick hem, läste häftet och sedan grät. Hon blev helt förtvivlad (haha, det kan du haaaa) nämen oj det har juh aldrig varit någons åtanke... annat ljud var det idag, inga pekpinnar eller "vattentäta" tips om sömn och insomning. Berättade hur vi har det på kvällarna och nätterna. Att något som fungerat hur fint som helst (t.ex läggrutinerna) förvandlats till en kamp. Ungen blir som en stålfjäder och panikslagen om han ska läggas i sin säng. För tillfället fungerar det bäst om han får ligga i vår säng och nån av oss ligger jämte honom. Fine. Jag kan ta det. Han får sova i vår säng hur länge han vill. Observera att jag skrev SOVA!!! Där har vi problemet. Han kan vakna(?) en gång, två gånger, tre gånger, fyra gånger osv. Alla med panikskrik och en helspänd liten kropp. Lyfter jag upp honom vrider han sig som en mask och skriker hejdlöst. Vansinnigt. Hysteriskt. Okontakbar.

"Det låter som om han har nattskräck"

Tomhet. Diagnos? Tycker personligen att "nattskräck" låter som ett hittipå-ord, samlingsnamn för en rad symptom ingen vet svaret på. Aktar mig noga för att dra några paralleller men jag tror säkert ni förstår vad för slags typ av "sjukdomar" och tillstånd jag far efter. Sedan frågade hon om nån av oss (peter und ich) nattvandrat. Antog att hon menade gå i sömnen och inte det där oroliga föräldrar gör på stan fredag- och lördagnätter. Jag har promenerat runt, inte varje natt, inte varje vecka men säkert några gånger om året till jag var 12-13. Hurra! Nattskräck går över runt puberteten! Sicken nitlott i småbarnsförälderns liv. Som en slempropp när det enda man väntar på är vattnet... Bli stor. NU!

Hörde mig själv säga lite för många gånger att "jag ser mig själv som en lugn och sansad person med ett sunt förnuft..." vem försökte jag övertyga egentligen?

Luftade det hela med Caroline. Hon är för söter. "Men ingen kallar en människa som tokrider barbacka för hispig" Nej hjärtat, men inte heller för någon med ett sunt förnuft...

I vilket fall berömde bvc-sköterskan oss och Vilhelm. Sa att han verkade vara en trygg och glá liten pojk. Och det är han juh. Han skrattar och är go mot alla, nästan jjämt. Att han vrålar i sömnen verkar inte störa hans pigga och glada jag dagtid. Det växer väl bort men på något sätt hade det känts bättre om det fanns facit eller om hon faktiskt sagt något i stil med att "han borde". Då hade vi liksom haft ett konkret problem. Nu är det bara att svälja att ens barn drömmer och bearbetar dagens intryck liiite mer än vad "alla andra" barn gör. Ca 5% har sk nattskräck enligt en läkare på Growingpeople.se

Delar Försäkringskassan ut bidrag för sånt här?

"årsmöte ikväll, du minns?" kom på textmeddelande igår. Eumm, nej hade glömt. Det är den lilla grånande föreningen "Fåglumskuskarna" som efter ett år i dvala utan aktiviteter nu tagit sig i kragen och fått lite nygammal energi. Jag skriver nygammal... Vi var 10 personer igår på mötet, 11 med Vilhelm. Han och jag var de enda under 30. Hela vår familj (Peter, V och moi) var de enda under 40. Räknar vi med Rosita och Carina  var vi 5 stycken under 60. Resterande 5 deltagare var mellan 60-85. Tror inte ens alla har en häst att köra med längre. Blev hursomhelst invald som suppleant, en post jag alltså delar med Vilhelm. Han kan juh inte vara hemma allena när det är styrelsemöten. Pappafiguren är juh ordförande numer  Lite rörande är det allt, en kvinna som säkert varit med i föreningen sedan dess start ansvarade för fikat... Hon blev så förgrymmad på sig själv över att hon glömt antikljusen hemma för "samlingslokalen har juh så vackra ljusmanschetter"... Hon tog sin uppgift på fullaste allvar, (och vem tycker inte att fika är allvar? och med den äran. Söta då.

VEM??? har stulit sommardäcken till saaben? De är puts väck... Peter hittar inte, minns inte vart han kan ha lagt dem i höstas. Däckverkstaden vet inte. Hurra, dyrt.

Idag kommer vår bvc-sköterska Camilla på hembesök. De gör så i kommunen när barna är 8 månader. Hon ska prata om olycksrisker med barn-på-landet. Jag kanske kan ge några förslag till henne? Just i detta, farliga, nu har Vilhelm fullt sjå att försöka få ur pärmarna ur bokhyllan...

Hade riktigt flyt härom dagen. Kort bakgrund: För ca 10 år sedan fick jag en 500-peng i present av mina farföräldrar. I norsk valör. Vad jag som svensk tonåring i Sverige skulle med norska riksdaler är lite oklart men de tänkte väl helt enkelt att det var lättast och så är den dessutom värd mer. Unga Josefine väljer att spara pengen, på ett "bra ställe". Glömmer bort femhundringen och hittar den först i fjol våras när vi flyttade. Den låg i ett smyckeskrin. Problemet nu var att den sakanr den nytillkomna metallremsan nyare pengar har. I vilket fall har den legat i plånboken och bränt ett tag men i tisdags tog jag mod till mig och gick till banken och frågade snällt om den gick att växla. Fick själv leta på skärmen efter växlingsbara pengar och bingo, med på bild var en kopia av den med Edvard Grieg jag hade i min hand. Toppen. 30 kronor för besväret gick jag sedan 561 kr rikare ut i vårsolen. Det belv en fin matkasse den här veckan med. Tack farmor och farfar  

Min älskade mobiltelefon. Min rosa Nokia 7373 som inhandlades november 2007. Den som varje dag påminner mig om att jag är vacker, självständig och viktig håller på att ge sig. Spricka i displayen, spricka i kameralinsen, repig i allmänt. Nu säger den att headsetet är ikopplat så det går inte att svara på samtal. Vi är inte överens.

Hade fikabesök igår av min förra ridlärare, Camilla. Hon är numer även mamma till en liten(!) Wilmer, 4 månader. En riktig sköning, Wilmer alltså. "Här ska fikas" resonerade jag och dammade av mitt favoritkakfat med tre våningar.

On top blev det cheese cake á la Linnebäck, mittenlagret bjöd på (mar)drömmar och i botten morotskaka (med, förutom morötter, pumpakärnor och solrosfrön, hade inga hasselnötter) och för att fylla ut tomrummet lite la jag dit några bebiswaffers (aka Smörgåsrån...)

Pratade, som jag gör varje dag minst en gång, med Caroline i telefon igår. Hon var ute och finåkte med hästen i transporten. Hästen hade tappat en sko och efter en stunds chit chattande om allt annat frågade Carro lite försiktigt om inte Peter kunde tänkas slå på skon, när hon ändå hade lastat. Jo men visst, det skulle väl gå bra.

Caroline i lånad 240 och eget släp innehållande treskodd häst kom rullandes så sakteliga. Samtidigt kom det en man som ska sätta upp lite staket hemma, även runt vår pool. Caroline och jag fick med andra ord vänta en liten stund. Lilla Doris, en häst med tidigare travambitioner som numer lever livet som ridponny med tävlingsambitiös matte funderade lite över tillvaron. Sen gjorde vi, Caroline men mest jag nåt man egentligen inte ska vare sig skriva eller prata om i seriösa hästkretsar. "Får jag rida lite", självklart tyckte Carro. Upp med sig (jag iförd jeans, ingen hjälm, ingen sadel, inget träns) Sen tog Doris och jag en härlig galopp i rundeln i båda varven. Seriös hästhantering på hög nivå. Vilhelm skrattade så han tjöt. Jag älskade det! Älskar Caroline, älskar hästen. Helt enkelt Digga Doris

född 2001 e. Deliberate Speed u. Caroline Box ue. Gift Box

För att återskapa balansen och min trovärdighet som seriös hästmänniska lägger jag ut en bild på en, vad somliga kallar, "riktig ridhäst"   

Men tack för mig så länge