Man vet att man inte har så stora krav på lycka när den infinner sig efter att sonen, nästan utan tvång, tuggat i sig en halv portion spagetti med köttfärssås... Suck, det här med matvägran är juh "normalt" när de börjar gå och har mycket annat att fundera på. Jag är inte imponerad! "alla åldrar har en fas sa de på bvc" berättade Sophia på Vs kalas i onsdags. "1-årsfas, 2-årsfas... 35-årsfas" det sista sa hon när hon sneglade på sin sambo som fann sig en aning för snabbt "hallå där". Jag blir fnissig när jag tänker på det, två av planetens goaste människor i mitt vardagsrum dessutom i sällskap med varandra. DET måste vara lycka, eller som jag sa till Sophia senare på kvällen "två kap som funnit varandra"   Har förmånen att känna ett sådant par till; madde och rickard! Saknar er nu när ni bor på andra sidan landskapsgränsen. Hoppas på att få besöka er när jag går på upprop på min kurs i september?!?

Hur som, matvägran! Igår var jag vild. Ungen åt ingen frukost, tre riskorn(ungefär) och en litenliten bit kyckling till lunch. Observera att han pillade i sig det själv, så fort jag kom med skeden spottades det ut alt vreds och skakades på det lilla huvudet. (Skruvstädslösning, någon?) La honom att sova middag utan välling, han somnade fint. Men inte var han hungrig när han vaknade, två tuggor kalops och tre små myrbett på en smörgås sen räckte det. Fika hos Caroline ledde till två tiggande barn vid synen av kakor. Aldrig! tänkte jag och försökte med en banan, som V annars älskar och utan problem kan trycka i sig en hel utan problem. Nä! en halv halv, alltså en fjärdedel... Sen satte han i sig gröt på kvällen och lite välling innan läggdags. Fick välling en gång på natten men inte mer. Jag vet att inga barn svälter sig själva och han får väl i sig det han behöver. Jag skiter högaktingsfullt i BVCs kurvor och statistik och alla "borden", det som stör mig är att  det kladdas, spottas ut, vrids bort på huvudet när skeden kommer. Dumstrut. Så ja, lycka för tillfället i mitt liv är att barnet ätit upp en halv barnmatsburk. För ni ska inte tro att hemlagat duger. Nu sover han middag, utan välling. Vet inte vem som är duktigast. Han eller jag.

Förövrigt är det skottpengar på vår hovslagare. Solex har för långa fötter och för få skor... So to speak.

To sweet to handle

V blåser ut ljuset på sin födelelsdagstårta, som han inte fick smaka på själv... Han hittade smulor kvar på stolarna dagen efter den luringen!