... berättelsen om Inca, en av de snällaste hästar som funnits...

Det var en gång ett shiresto som hette Gervides Inca. Hon var en godmodig häst och mycket omtyckt av sin ägare. Varför inte ta ett föl på henne, det har hon aldrig haft? tänkte ägaren. Sagt och gjort, de ringde till en hingsthållare i närområdet och beslutade att åka dit med stoet nästkommande dag. För att transportera dit stoet ställdes hon på en öppen kreaturskärra dragen efter en traktor, och ut på E20 begav det sig...

Inca var inte riktigt i kondition för en ev dräktighet det första när hon kom. Hingsthållaren fick i samråd med ägare och veterinär lov att behandla och fodra på stoet under de två första brunsterna innan det ansågs lämpligt att betäcka. Det var nu mitten på augusti... Hingsten betäckte henne och sedan fick hon åka tillbaka hem igen men förhoppningen att hon skulle tagit sig var liten. Hösten, vintern och våren gick och bara Inca visste hur allt låg till.

Samtidigt, en valborgsnatt 35 mil norrut

Ett annat shiresto kämpar sig ensam i natten genom en förlossning. Fosterhinnan ligger runt fölets huvud och oförmögen att hjälpa sitt föl ser stoet det sakta dö ifrån henne. I två dagar står hon vid sitt döda föls sida innan hon vandrar därifrån och ägaren kan flytta den lilla kroppen...

Sommaren går, maj, juni och fram till 24 juli är allt frid och fröjd för Inca. Så börjar det ingen trodde skulle ske. Incas fölning. Påpassad och omhändertagen föds det ett hingstföl. Stor och välmående. Men Inca, kära lilla Inca... Trasig inuti blev hon och hann förblöda innan veterinär kommit på plats. Ägarna kämpar förtvivlat med den lille och får i honom råmjölk och fortsätter att mata honom i en veckas tid. Hårt arbete! Så fattar de beslutet att ringa till hingsthållaren för att höra om de har någon annan lösning/kontakter/erfarenhet. Chockade över nyheten att det blev föl och sådan tragisk utgång för stoet finner de sig och tankarna går till stoet som i våras miste sitt föl. Hon står nu hos hingsthållaren och är ombetäckt... Stor och snäll är hon, kanske ska vi prova?

Nu går lille fölet med sin nya mamma som gör allt med honom förutom att mata honom (ännu). Maten kommer ändå varannan timme i form av en nappflaska som hålls under juvret på adoptivmamman.

Som Andréa sa, vi har juh ändå inget annat att göra...

Till minne av Inca som födde det första överlevande fölet efter Slätthult Zeke!

Inca´s Quintus f. 2010

e. Slätthult Zeke u. Gervides Inca