Igår var Vilhelm och jag på studiebesök på den torvmosse där Peter kör den här veckan. Dessutom skulle Linnea plockas med hem och lillasyster Johanna lämnas kvar. Vilhelm blev helt vild. Först för att han träffade sin pappa och sen för att han SKULLE hålla i ratten... Han var lika lång som ratten var i diameter... Vilhelm stog i stolen mellan Peters ben och höll/skakade/styrde på ratten som om kriget vore löst. Hela tiden exalterat tjutandes. När det blev kritiskt läge och det skulle gå annat än rakt fram tog pappa över. Då blev barnet, om möjligt, ännu vildare över att inte få hålla. Suck... Hur som helst var Linnea den som körde traktor bäst av de tre som höll på där uppe. Du är bäst! Kompis!

Tänkte göra det enkelt för mig med ridningen igår. Det blev barbacka på Solex i rundeln. Ben-mot-men-metoden. Hans ryggrad mot min svanskota. Ajaj, ont. Med "enkelt" menade jag alltså att jag slapp sadla  

Idag behövde han arbeta igenom sig lite eftersom jag misstänker att han spände sig, kanske lite, igår. Sadel på och ut och rulta på gräsmattan. Hade nog rätt i min tankegång. Gav upp efter 20 min på grund av bristande tålamod. Hos Vilhelm. Tyckte väl det regnade för mycket.

Häpp, bädda rent, duscha son och mig. Längtar efter Peter. MIN Peter