Håller just nu på med en bok skriven av Erlend Loe. "Expedition L" heter den. Erlend vill sätta Norge på kartan genom att, i Heyerdahls fotspår, komma med en ny revolutionerande immigrationsteori; Polynesierna tog sig över Stilla Havet på skridskor...  Han sätter således ihop en expedition med handplockade killar och drar iväg. Jag har nu läst lite mer än hälften och Erlend har nu satt sin fot på den Stilla Havsö som de ska göra sina utgrävningar/experiment/se-om-deras-teorier-stämmer på.

Jag är lite skeptisk...

Vad gör en bok bra? Ni vet sådär riktigt bra? Pärm till pärm-bra...

När jag gick på mellanstadiet hade vi en bokstapel med 100 rader uppsatt på väggen. När hela klassen tillsammans läst 100 böcker skulle fröken bjuda oss på tårta. Alla var tvungna att läsa minst en bok. Inte räckte det att läsa den heller för den delen. Vi skulle recensera den också. Med kopia av omslaget på recensionen. Inte alltför sällan vill jag minnas jag skrev "boken var bra, när man väl kom in i den". Ganska lamt kan jag tycka idag. Lite som att skriva "snäll" som ett omdöme om någon klasskamrat som jag egentligen inte hade så mycket mer att säga om än att han/hon var, just, snäll. Fantasilöst!

Däremot kan jag känna att vissa böcker går att släpa sig igenom fram till mitten. Då är det många gånger jag känner att jag lika gärna kan fortsätta eftersom jag redan avverkat hälften av eländet... Men det är juh långt ifrån samma sak som att något blir bra!

While I was sitting in front of my computer, I couldn't help but wonder; how come not all books are good?

Till nästa gång...

//Josefine aka C. Bradshaw