Det är många saker i livet som formar oss. Allt från vilka val vi gör, vilka vänner vi umgås med, vilka stigar vi väljer att trampa... Den enda referens jag har är mig själv. Dock är svaret på frågan "Vem är Josefine?" inte helt enkel, ens för mig själv. Men jag har en liten aning om vad som påverkat mig som vuxen kvinna, inte bara lite utan ju mer jag tänker på det, väldigt mycket.

Om vi bara glömmer valprocessen över vilken högstadieskola jag skulle börja på och istället hoppar direkt in i handlingen... Började alltså sjunde klass på Torpaskolan i Vänersborg. Några vänner var med från mellanstadiet men det knöts ganska snart många nya kontakter.

Vi var ett gäng på 8-10 personer, boys and girls  som blev de mest betydelsefulla i högstadielivet men även senare på gymnasiet för min del. Vi umgicks på helgerna, en källare utan mobiltäckning spelar här en stor roll. Det dansades, pussades, pimplades, pratades, bråkades, samsades, togs om hand och framförallt tyckte vi om varandra...

Diverse pojk-och flickvänner utanför vår lilla grupp kom och gick. Storasyskon att bli förälskade i fanns, axlar att gråta mot, händer fanns att hålla. Säkert blev ett och annat hjärta krossat mellan oss när orden "bara vara vänner" yttrades. Vi var 15-18 och trodde att "this is what life is supposed to be like".

Gymnasietiden splittrade våra gemensamma lektionstimmar men umgänget hängde till viss del kvar... Nya kontakter knöts till vår umgängeskrets, nya förälskelser, nya axlar att gråta mot, nya händer att hålla, alltsammans parallellt med de gamla.

Någonstans mitt i all tonårsförvirring, mensvärk, baksmälla, underkända kemiprov, sanslös förälskelse var det just där och då som något hände med oss alla tror jag. Vi gjorde val, vi valde vägar som formade oss till dem vi hittills blivit. Jag tror man utvecklas hela sin livstid men jag tror att mina största rötter till vem jag är är rotade i den där källaren utan mobiltäckning med en soffa och en gammal tv, en sliten stereo och öl gömt i en påse under en kudde.

Det här var en inofficiell version...

Den officiella? Tja... vad sägs om "Nej mamma, jag har inte druckit" eller "Ja, hans föräldrar är hemma"?