Det här att visa hänsyn verkar vara en komplicerad fråga och något godtycklig... Speciellt när morgonen är tidig och den som önskar lite lugn och ro är extra ljudkänslig... Bara för att man så att säga "håller käften" och inte pratar en massa för sig själv när man stökar (!) runt i köket betyder det inte att man är diskret... Skåpsluckor öppnas och stängs med normalryck, det prasslas med smörpaketslock, kaffekannan sätts oförsiktigt tillbaka i bryggaren. Själv är jag uppväxt med en mamma som jobbade natt. Lägg därtill överdriven omtanke. Jag var så tyst så tyst så tyst... Mamma brukade undra varför jag inte hade på tvn eller lyssnade på radio efter skolan. "Ville inte väcka dig". Så... när JAG smyger (tex för att jag verkligen önskar och vill att Vilhelm ska sova vidare en timma till på morgonen) då gör jag allt i ultrapid. Undviker magnetklicket i skåpsdörrarna, öppnar smörpaketet väldigt försiktigt, spolar bara i nödfall och ytterst kort tid i vattenkranen... Men det är juh jag det... I morse störde jag mig nåt vansinnigt på att "någon" tog på sig en oerhört tjock prasslig jacka i hallen och inte stängde dörren så försiktigt att klicket uteblev... Hade det varit JAG hade jackan åkt på utanför dörren som stängts ljudlöst... Men det är som sagt godtyckligt hur vi alla tolkar hänsyn.