Skulle tillbringa eftermiddagen allena eftersom Peter och Linnea körde snö och Vilhelm erövrat sin säng och sov. Så. Jalla jalla, ut och rida. "Aktiv skritt" tänkte jag. Plockade in hästarna en efter en och skulle sedan vattna nötterna. Den ena token stog på fel sida i en annan hage (dvs den som jag tänkt rida i)... Så började de brumma mot varandra, tjurarna. Stönade och gurglade väldans... Inte tänkte den minste släppa in den som rymt inte... Nix pix. Jag fick vackert tänka om. Ville inte brodda hästapållarna, för det tar sån tid, så jag fick snällt rida i en annan hage med lite terräng. Travbanan e lite isig på sina ställen. Solman fick lyfta ordentligt på de stora fötterna men förseningen med tjurarna gjorde att jag inte tog ut häst nummer 2. Med facit i hand hade jag hunnit en nummer 3 om så velat. För Vilhelm sover ännu. Trött kille!

Jag dricker kaffe, kokekaffe... För "kaffet smakar skit med de där billiga Melittafiltrena" meddelade Popetoteror i förmiddags.

I vilket fall var det härligt att rida. Läste i Ridsport Special med tema hållberhet att skritta minst en halvtimma på långa tyglar i kuperad terräng är stärkande och förebyggande. Långa tyglar passar Solex som handen... han får inte nog med tygel, vill bara ha mer och mer. Kan man göra nåt åt ett huvud som ruskar och tjuvar tygel ur handen? Gummisnodd modell tight?...

men hej... då