Ska snart ut och träna med 3-årshingstarna, mocka och sköta om de andra hästarna lite... Blir ingen föräldragrupp idag. Vilehelm smittar nog fortfarande!

Det var så kallad 3-dagarsfeber lille V hade. Vaknade på lördag morgon med en helt prickig pojk! "har du gett honom banan?" var det första Peter frågade. Det hade jag inte. "Är det sköljmedlet?" Nej, det är samma  som vi haft hela tiden... Slutade med en sur Peter eftersom "jag ändå inte tog till mig hans förslag". Tokiga karl! Bara för att jag frågar om vad han tror betyder väl inte att hans förslag måste vara rätt?! En internetsurfade Josefine senare kunde altså på Growingpepole.se konstatera att det var 3-dagarsfeber och inte en början till en anafylaktisk chock...

För övrigt känns det (för att citera Magnus Uggla) som om jag kan rulla bort och låta Peter skaffa ny, ung eskort som har persikohy... Doftar kamomill und so weiter... Inte som jag som numer luktar Cannabis Sativa om händerna, tack gos/cirkus/kompis-Linnea.  

Det är nämligen så att Vilhelm blivit en pappapojk med stora mått mätt! Från att ha varit en matfrisk pojke som suttit med vidöppet gap och flaxande armar i väntan på att få en tugga har det blivit ett streck till mun och skakande huvudet (shaking baby har fått en ny innebörd) när mamma kommer med skeden... Annat var det när faderskapet lassade in gröt på sonen igårkväll. Annat är det oxå när sonen ska läggas om kvällen. "Du får göra såhär och såhär, han vill att du ska mojsa lite". Pang bom somnar barnet i armarna på trygga, starka pappa medan mamma snopen får se på... Hur gick det här till! När slutade han/de behöva mig? Kan juh lika gärna dra nåt gammalt över mig... (Räknas Peter  )