Igår var hovslagaren här! Det är sant, på en lördag å allt! Hästarna fick så fina fötter som bara vår hovis kan. Solman lyckades skada sig själv, den dåren... "Eumm Josefine, du får nog tvätta rent det där..." sa Stefan och pekade på vänster kronrand. "Han liksom trampade på sig själv på någe vis när han satte ner högerfoten" förklarade han. Suck. Den hästen kan! Doning var duktig liten kille och lyfte snällt på de söta hovarna. Zeke var arg! Eller kanske lat... å då blev han arg. Skum! Stefan blev oxå arg så det gick väl på ett ut. Men det viktigaste återstår, detta innebär no more sore feet   Så när Peter kommer hem från sitt vedklyveri blir det hopplahoppla! har ridit typ... en (1) gång sedan i augusti... Den gången inträffade i onsdags på Bragelito. Träningsvärk, jajamensan. Skrämmande! Men nu får det allt ta och bli lite shapen up av den tokiga kroppen! 

Vilhelm vet nu hur man leker med små leksaker med hjul på  Ibland kör han stereo, med en i var hand och springer dubbelvikt. Livsfarligt! Note to self, lär honom se sig för!

Provade ett nytt schampo och balsam jag fick i reklamen igår. Fantastiskt! Men jag har starka misstankar om att OM jag köper en flaska av samma märke och modell kommer resultatet inte bli lika tillfredställande. Så jag vöerväger det inte ens. Tror det är bluff och båg...

Nu ska jag ta tag i min skoluppgift... igen...

Andréa! Var det här verkligen så givande du hoppats???

Puss

Det är många saker i livet som formar oss. Allt från vilka val vi gör, vilka vänner vi umgås med, vilka stigar vi väljer att trampa... Den enda referens jag har är mig själv. Dock är svaret på frågan "Vem är Josefine?" inte helt enkel, ens för mig själv. Men jag har en liten aning om vad som påverkat mig som vuxen kvinna, inte bara lite utan ju mer jag tänker på det, väldigt mycket.

Om vi bara glömmer valprocessen över vilken högstadieskola jag skulle börja på och istället hoppar direkt in i handlingen... Började alltså sjunde klass på Torpaskolan i Vänersborg. Några vänner var med från mellanstadiet men det knöts ganska snart många nya kontakter.

Vi var ett gäng på 8-10 personer, boys and girls  som blev de mest betydelsefulla i högstadielivet men även senare på gymnasiet för min del. Vi umgicks på helgerna, en källare utan mobiltäckning spelar här en stor roll. Det dansades, pussades, pimplades, pratades, bråkades, samsades, togs om hand och framförallt tyckte vi om varandra...

Diverse pojk-och flickvänner utanför vår lilla grupp kom och gick. Storasyskon att bli förälskade i fanns, axlar att gråta mot, händer fanns att hålla. Säkert blev ett och annat hjärta krossat mellan oss när orden "bara vara vänner" yttrades. Vi var 15-18 och trodde att "this is what life is supposed to be like".

Gymnasietiden splittrade våra gemensamma lektionstimmar men umgänget hängde till viss del kvar... Nya kontakter knöts till vår umgängeskrets, nya förälskelser, nya axlar att gråta mot, nya händer att hålla, alltsammans parallellt med de gamla.

Någonstans mitt i all tonårsförvirring, mensvärk, baksmälla, underkända kemiprov, sanslös förälskelse var det just där och då som något hände med oss alla tror jag. Vi gjorde val, vi valde vägar som formade oss till dem vi hittills blivit. Jag tror man utvecklas hela sin livstid men jag tror att mina största rötter till vem jag är är rotade i den där källaren utan mobiltäckning med en soffa och en gammal tv, en sliten stereo och öl gömt i en påse under en kudde.

Det här var en inofficiell version...

Den officiella? Tja... vad sägs om "Nej mamma, jag har inte druckit" eller "Ja, hans föräldrar är hemma"?

Upplevde igår en sällsynt trevlig lördagkväll på tu man hand... med mig själv! Peter var iväg på annat så det var bara jag som pratar begripligt kvar här hemma. Vilhelm har varit lite svår på kvällarna igen men igår ville han vara på sin mammas sida och somnade oförskämt gott kl 20.00 Trodde att lilla Mackan ville ligga i soffan och ha TV-mys med mig men inte. Hon gick och la sig samtidigt som Vilhelm!

Det blev te och en oförskämt stor bit chokladtårta. SOM JAG INTE ORKADE ÄTA UPP!!! Så då fick jag slänga resterna. Stolt över att det finns en botten trots allt i den dumma kroppen...

Så. På med dvdn och körde ett race med Twilight och New Moon... +extramaterialet till New Moon. FILMFROSSA!

Nu vill jag läsa böckerna igen...

http://lillnettan.wordpress.com/2010/10/28/la-tua-cantante/

klicka på länken så ser ni något sweet som e på väg hem till mig och bara skriker att det vill ligga i en bok av stephenie meyer, haha. TACK ANNETH!

Snart blir det till att städa lite... Fredagsmoppningen uteblev så det får bli en söndagstur för den och dammsugaren...

På tisdag ska Solex få fina fötter med skor på! Den som väntar på nåt gott... Lär vänta i en evighet, känns som om jag gått igenom det här förut... Men i dagsläget är det alltså tisdag den 2:e november som gäller.

Men tack och hej

Kom på mig själv att vara ovanligt pigg, skojsam, lekfull och överväldigande sprallig idag. Varför? Jag berättade om böckerna för Frida och Linnea, igen...  Tror inte någon av dem sett mig sådan förut. Hoppandes, skuttandes runt runt på ett ben... Kom att tänka på en dikt en klasskompis mamma skrev till mig när jag var sisådär 8-9 år. "Josefine lilla, aldrig stilla. Hoppar, sjunger, dansar kring"

När jag tänker efter så är det nog så mina klasskompisar från högstadiet och gymnasiet skulle beskriva mig. Alltid i farten med ett obekymrat leende på läpparna, pussandes och kramandes på alla jag tyckte om. Vart tog hon vägen?

Har de senaste åren varit fullt upptagen med att vara röntgensjuksköterska, ryttare, sambo, mamma att jag glömt mer och mer vem den ursprungliga Josefine är... I'm a bitch, I'm a lover, I'm a child, I'm a mother...

Ju mer avlägsen studenten känns har jag blivit mer och mer... butter?...

I vilket fall var det en härlig dag, på många sätt. Livet leker, mitt hjärta slår och jag har spring i benen. Blodet som pumpas runt i min kropp sjuder av liv, det sjunger... La tua Cantante...

Okej, back in the game... Eller har snarare tagit en game over...?

Vad gör nu en riktigt bra bok bra?

Jag har upplevt sån läsarglädje den senaste veckan jag inte trodde var möjligt. Den där svindlande känslan, adrenalinpåslag som gör en svag i benen och det inte riktigt går att svära på om darrningarna i händerna beror på överdriven kaffekonsumtion eller på handlingen i boken. Den har jag upplevt och levt med sedan i måndags. Fick då hem ett bokpaket innehållande en kvadrologi (eller som Indiana Jones säger: en triologi i fyra delar) med tidigare nämnda vampyrtyper... Twilight!

Jag är fast. Och förtvivlad. För nu är det bara en bok kvar. Sen då? Vad gör jag sen? Nu när jag bokstavligen lever med karaktärerna, vet vad de tänker på, nu när jag kan identifiera mig så med dem...

Visst, lite förutsägbart, naivt och lite väl mycket "puppy-love" över det hela...

Tänk er Sagan om Isfolket vs Grottbjörnens folk och subbtrahera tantsnusket!

Del fyra ligger på pianot, bränner i ögonen på mig varje gång jag går förbi. Vill börja NU! Såg filmen New Moon igår, blev besviken. Kändes som om vi satt och tittade på tecknat. Film gör sällan böckerna rättvisa, så även i detta fallet. Fick däremot en uppdatering i hjärnan hur karaktärerna såg ut.

Som sagt, del fyra återstår. Jag lider, våndas, mår dåligt. Lever med min bok hela dagen. Ingen matlust, är verkligen helt och hållet fast! Mycket får mig att höja på ögonbrynen, mycket får mig att skaka på huvudet, mycket lövvalövva (platoniskt förstås, bara en sån sak...)

Präktiga Bella som vill både ha kakan och äta den...

Men jag förstår henne precis. Hade jag kunnat hade jag gömt kakan! Vem är väl jag att dömma henne i hennes obeslutsamhet? Jag själv är den som kan få den mest tålmodige kypare att till slut sjunka ner på en ledig stol bredvid mig på restaurangen och be mig blunda och bara peka på nåt i menyn!

Jag om någon borde veta att man KAN vilja två saker lika mycket, samtidigt. Även om de båda kanske inte är de mest kloka saker att utsätta sig för. Även om det vore bäst att strunta i båda alternativen, lägga benen på ryggen och dra iväg för att göra det bästa man kan av sitt liv. Det måste vara så fruktansvärt att veta att hur hon än väljer kommer någon annan bli missnöjd men hon gör hellre ALLA nöjda utom sig själv.

Jag känner hennes tomhet när hon blev lämnad, hennes uppgivenhet när han återvände men hans plats redan var delvis upptagen... What can I say?

Det kan inte vara så lätt... Tänk er själva. Vem skulle ni själva välja? Varulv eller vampyr?

Sophia? Hur gick du vidare?

Jag har för mycket att göra så en sak får stryka på foten. Det blir bloggen som får bli ett sporadiskt andningshål fram till kursen är klar i början av december...

Kan hända det blir mer eller mindre substansfulla inlägg men kan inget lova, eftersom jag ändå inte tycks kunna hålla någonting.

Så... tills vi ses nästa gång...

... min författaruppenbarelse har inte hört av sig igen... Så nu har jag bestämt mig att jag är kär i alla i Twilightfilmen! Andréa trodde det skulle vara galet snygga och halvnakna killar med i filmen (eller var det galet nakna och halvsnygga???) men jag såg inget sån't... bra var den iaf. En fantastiskt vacker kärleksberättelse! mer fokus på kärlek än på suga blod. Jag gillar't. Faktiskt gillade jag det så mycket att Dirty Dancing med ens blev lite mindre bra. Vem behöver rulla höfterna i en samba när man liksom kan sitta på ryggen på en som galet snabbt klättrar upp i ett träd?? Så nu har jag besällt böckerna och tänker INTE se del två förrän jag läst ikapp mig. Har inte lagt ner något krut på vare sig böckerna eller filmerna eftersom de tidigare inte tilltalat mig. Blev avskräckt efter att ha sett ett avsnitt av True Blood. Översexuella varelser med blod runt munnen, nej tack! Döm därför min förvåning när jag insåg att Twilight var något helt annat. Kanske var detta som behövdes för att komma ur mitt dagdrömmeri/svärmeri?!

Dessutom har jag läst ut Michael Nyqvists bok "När barnet lagt sig". Skumt det där att läsa om någon man aldrig sett som sig själv. Fick liksom inte bort bilden från näthinnan när han spelat galen dirigent och leder en kör, som skitig bonde i röd toyota eller som Kalle Blomqvist i Millenium... Svårt att ta in att det han skrivit om var på riktigt och inte en spelad roll! Men modigt av honom. Läs den, ni som orkar. Jag har den till utlåns!

Vill bara här klargöra en gång och för alla; SOPHIA!!! Det enda jag har att göra med SD är det jag har i min kamera!?! Var ute på rejält tunn is när jag skojade lite för friskt och lite för politiskt inkorrekt i söndags. Just saying... har inget större emot kungligheter. Speciellt inte prinsar.

Slut på internmeddelande.

Det har visat sig att den mest dispenssökande på kursen är jag själv... Jag har kastat den tyngsta stenen. Men 10e december är inte så långt borta. Då är kursen slut. jag med. och mitt blogginlägg.

Babben Larsson var gäst hos Skavlan igår. Hon pratade om hur vi som vuxna pratar med våra små knoddar. "Ska du ta på dig strumpan?" "ska vi gå ut och leka?" å så kanske barnet svarar "nej" å så säger vi "jo, det ska vi" å så blir det som vi bestämt... Snacka om skendemokratiskt! jag ska bättra mig!