Så stor han har blivit. Vilhelm alltså. På mindre än tre dagisveckor, inskolningen inräknad, har han lärt sig massor av saker. Vem satt till exempel med hakklapp och drack ur ett riktigt glasglas en eftermiddag när jag hämtade om inte Vilhelm. Han gillar de äldre barnen men håller lite distans. Vet ni hur buffliga tjejer och killar i 4-årsåldern är? Vilhelm håller låg profil. Han har tjej oxå! En liten Majken, de kramas och kramas så de till slut ramlar omkull... det vet man juh hur det blir om  några år! På tal om inskolningen ja, den har gått finemang. En dag blev jag faktiskt ivägkörd. "Nehej, jag tycker verkligen inte du ska stanna till frukosten, det kommer du juh inte kunna göra på måndag" fick jag som svar när jag försynt föreslog att jag skulle vänta kvar en halvtimma och sedan avlägsna mig när det vankades gröt. Snopet. Där rök min "Ann Söderlund-idyll" som Pippi Långstrump-mamma. Vad hände med snacket att det var minst lika viktigt för föräldrarna att känna sig trygga på förskolan?!

Visste ni att förskolan i Främmestad ligger i en helt annan tidszon än resten av landet? Står det att barnet ska hämtas kl 16 menas det kvart i. Hämtdagset är det samma som "avresa". Förskolan har öppet till 18:00. Blir spännande de dagar jag slutar 17.30 i Trollhättan och Peter jobbar natt.

Överhuvudtaget är det mycket att tänka på med förskolan, som att ringa och meddela om det blir ändringar i hämtningsrutiner. "Det är bra att ni ringer och säger till" påpekade en lärare när jag lämnade Vilhelm en morgon och vi pratade om föregående dags hämtning. Jag hade förklarat att mitt schema ligger till grund för Vilhelms tider men att vi kommer ändra med ganska kort varsel om det är så att Peter är ledig/slutar tidigt/är hemma tills jag slutat. I vår situation är det inte möjligt att "några dagar i förväg" lämna besked om ändringar. Hur som helst hade jag morgonen jag lämnat meddelat att barnafadern skulle komma kl 12. Efter att Vilhelm ätit lunch. Så var oxå fallet. Han hade dessutom ringt själv och meddelat "nu kommer jag". När det redan blivit lite infekterat och känsligt ang hämtningsrutiner blev jag alltså lite konfys över frasen "det är bra att ni meddelar"... Menade kvinnan det hon sa som en uppmaning eller någon form av beröm?!? Den nya, starka, självsäkra Josefine klev in, höjde en hand och frågade "stopp, är det något problem??" Absolut inte, hon hade menat det som det senare alternativet. Problem solved. Hon var nu förlåten tidigare ivägkörning...

Jag har oxå lärt mig att det inte ör någon myt att man känner sig gråtfärdig när man lämnar sitt barn på förskolan. Det är faktiskt lite förkrossande att vinka hejdå till en liten kille som glatt vinkar tillbaka och inte alls är det minsta bekymrad över att mamma ska gå. "jag som gett dig mina bästa år!!!" har jag lust att skrika. "Jag som valt att vara med dig istället för alla galna saker jag kunnat göra annars"

Men på det stora hela är det juh skönt att han har det bra. Då kan vi alla koncentrera sig på arbetet utan att behöva ringa och höra om han slutat gråta. Jag känner mig nu färdiginskolad på jobbet, dags för ett par veckor på lunglab. Och ja, det känns jävligt bra att vara tillbaka. På jourer, yes!

Det är mycket att ta ställning till när man är husägare. Allt från små triviala ting, som vilka gardiner som ska hängas upp i barnrummet, sovrums-TVns vara eller icke vara, men också vilken typ av uppvärmning som är mest lämplig till sitt bo. Efter många turer fram och tillbaka, mycket stötande och blötande, flera bekymmersrynkor mellan ögonbrynen har vi i vårt hushåll kommit fram till följande:

fråga 1: vita panelgardiner med klättrande apor

fråga 2: Josefine blev överkörd

fråga 3: jordvärme

"ojojoj vad det ser för jävligt ut här nu" menade Peter efter att ha grävt upp två långa diken i två utav hästhagarna upp till huset. Tydligen mår min sambo dåligt av oordning runt sig, vilket inte helt har märkts här inomhus. Nu blev det alltså tydligt... Han mår fortfarande dåligt den stackaren men vi hoppas att jorden läker snart och att vi får det varmt och skönt  inomhus 

Med andra ord är det mycket grävande på Lillegården. Blev igår eftermiddag lite inspirerad och tog med mig Vilhelm till den plats jag i september tappade min ring. Lite planlöst strövande på den frusna men bara backen gav inget... Förrän jag kom tillbaka ca 30 cm från staketet. DÄR!!! Där var den! På högkant i en lerklump satt den trädd som på ett jordigt finger. Lite sparkande så var den loss! Det tog inte 10 år att hitta den förlorade skatten, utan dryga 4 månader! Lycka!

Vilhelm är nu på forsatt inskolning på dagis/förskolan. Fick för ens tund sedan rapport om att han ätit ordentligt till frukost, lekt och härjat med de andra barnen, ätit middag, varit källan till goda skratt vi provsmakning av någon ny grönsak och nu sov middag ute i en vagn. Kärlek!

Från början tänkte jag ju arbeta tor-fre men på grund av lite förkylning som höll Vilhelm hemma från dagis blev det istället semester dessa två dagar för att vara stand-by för dagisfisen.

Jobbade min första dag i måndagskväll/natt... Vi tog oss alla igenom den med hälsan och förståndet i behåll. Lite irriterande tycker jag ändå att det var, att behöva fråga småsaker som ett par dagspass hade klargjort. Jag tänker på saker som "vilken koppling sätter har vi till kontrasten?", "sparas alla 3D-jobb eller måste jag göra det själv?" osv... Men som sagt, vi tog oss alla igenom jouren. Lyckades iofs låsa datorn på den portabla röntgenapparat som står på intensiven det första jag gjorde. Det var en svettig timme vill jag lova! Önskade mig där och då så långt bort från min arbetsplats jag möjligen kunnat komma...

Nu ska jag laga Vilhelms nya regnoverall. Den han använde två gånger innan han backade för nära en varm grill. Då smälte det lite... Eftersom det gick bra med barnet i övrigt tillät jag mig att bli sur... Dyr overall om den bara kunde hänga med två gånger liksom!

Veckans klassiker, alla kategorier:

"Ajajajaj, jag trampade på en leksak" -Peter  

Det börjar lite vackert...

...men snart är förödelsen ett faktum...

Footprint

Vårtecken

Vilhelmorgie!

Mamma, jag vet inte... Men västen är lite väl kvinnlig, tycker du inte?

Det senaste året har verkligen rusat fram! Om mindre än en vecka börjar jag arbeta på Näl igen. Tänk så mycket som hänt i mitt och framförallt Vilhelms liv. För ett år sedan hade den rackaren till exempel inte en tand i munnen, nu kan man skymta 16 st i det lilla gapet. För ett år sedan var en av de största orosmomenten huruvida jag skulle hinna hämta nåt från diskbänken innan den sittande lille kraken skulle tippa och lägga sig platt på sin elefantfilt. Idag har bekymren ändrat karaktär avsevärt. "Har han koll på att fönsterbrädan tar slut precis bakom hälarna eller kommer han ramla ner mellan fönstret och köksbordet om han vänder sig om?"... 

För ett år sedan tyckte jag att jag "har gott om tid" till diverse saker jag vill hinna med under min föräldraledighet. En sådan sak var att besöka bästaste Andréa i Karlskoga. Sagt och gjort... I lördags!

Vilhelm satt som gjuten i sin barnstol den 2, 5 timmar långa resan, halvslumrandes och ibland småsnackandes för sig själv. Jag lyssnade på Melodikrysset och på lokala nyheter om en 23-åring som hade gone bananas med en yxa i lilla Nossebro natten till lördag. Vederbörande hade flytt till Vargön och sedan till Grästorp där han hittades av polis och hund. "Nu sitter han i förvar i häktet i Lidköping"... Jaja, och där kan han väl sitta om ni frågar mig.

Hur som helst kom vi väl fram till Linnebäck, överraskad är bara förnamnet på vad Maggan-som-ägde-Solex-förut blev! Vilhelm charmade henne! Såklart!

Eftermiddagen gick alldeles för fort i trevligt sällskap, fina hästapållar och god mat. Kaninen måste ha fått sockerchock om den städade den nya mattan från alla kaksmulor! Vilhelms bästa var att ta kakor från fatet, äta var mindre noga. Så länge det finns får man ta... Eller? I vilket fall ville han väga upp sockerkonsumtionen och bytte till sig en morot från kaninen. Den vägrade han släppa och somnade således med den i sin lilla hand när vi styrde saaben söderut, mot hemmet. Själv var jag rädd att följa sonens exempel (dock utan morot) och stannade på gyllene måsen för en kopp kaffe. Där lirkade jag ut moroten från järngreppet, då vaknade han! Och var förbannad, förorättad, ja jag skulle här vilja säga kränkt! Erbjöd nappen istället men den skickade han iväg med besked. Okej!!!!!! Ta den förbannade grönsaken då! Å vips! Så sov han igen. Kärlek!

Vårvintern är nu ett faktum! Det blåser och kommer nåt vått i luften. Resultat: blankis all over the place... Å Solman har idag tappat en sko! Typiskt han som gick så bra igår när jag red. Fast kanske lika bra ändå för Vilhelm halkade över sin middagslurstid och ville inte somna. Vi tittade när Linnea red på Zeke istället. Han såg oxå riktigt fin ut. Å då menar jag RIKTIGT fin. Så fin att jag själv hade velat rida, frågan e bara "hade han i så fall gått lika bra???"

Nåväl. Anledningen till sena rutiner i dag har till stor del grund i INSKOLNING AV VILHELM!!! Day 1- check

Vi blev fantastiskt väl mottagna. Vilhelm spanade in en lite äldre tjej (cougar??) redan innanför dörren. Han ville genast hålla handen. Det ville inte hon!

Dagis kommer inte bli några problem för Vilhelm, han blev fort varm i kläderna och pilade iväg för att kolla hur fröknarna som satt och planerade i ett annat rum hade det. Den andre killen gick inte ännu utan hasade fram. "Han lär sig snart, han tar nog efter Vilhelm eftersom han går"... Efter 30 min var det två stjärthasande gossar på inskolning... Hej, bakåtsträvare!

"Huvudfröken" verkar väldigt bra. Rejäl, liksom. Inga knussligheter! Hade hoppats på en av "de mognare" fröknarna i tillägg men istället blir det en nyutbildad som kommer nästa vecka. Det lär säkert bli hur bra som helst men min första spontana reaktion är att det hade varit bra med en "mamma-figur" och en "mor/farmor-figur" att ty sig till för Vilhelm.

Imorgon ska vi dit igen då, för fortsatt inskolning. Hoppas på att de får gå ut och leka då, annars klättrar Villibald på väggarna misstänker jag! Det räckte att vi idag var inne en timma längre på förmiddagen innan vi skulle fara, för att vi skulle komma ihop oss flera gånger. Han är juh för skjutsingen van att vara ute... Baracken var inte så hemsk som jag trodde, den är dessutom inte färdigställd invändigt ännu så de är på de vanliga avdelningarna tillsvidare. Sen blir det sprillans nya leksaker som gäller för de båda grabbarna! Ja, de är bara två till att börja med... "Tills nästa barn kommer"... Ni minns? Det dröjer hur som ett par veckor till.

Dagens uppvaknande: man tar med egna blöjor och lämnar på förskolan! Så lite man vet som förstagångsförälder!

Imorgon eftermiddag (när Vilhelm SOVER... och Linnea vaktar) ska jag fara till arbetet för att bekanta mig med den nya mobiletten. Hoppas på det bästa, på alla punkter.

Läste i dagarna ut Jonas Jonassons bok "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann". Min svägerska lånade mig boken. Jag vet inte hur analytiska ni andra är när ni läser men jag jämför gärna med sådant jag tidigare läst. Boken påminde väldigt mycket om Arto Paasalinnas böcker och den gamle Allan som hade huvudrollen i boken har påverkat mer i världshistorien än Forrest Gump. Det var det jag hade tänkt att öppna min recension till min svägerska med. Men så tog boken slut. Och efter sista kapitlet var det just recensioner från olika kritiker. De flesta, för att inte säga alla hade draigt samma parallell som jag just gjort... Plötsligt kändes mina åsikter inte som mina egna och långt ifrån så intelligenta som jag först tyckte. Det blir lite mindre speciellt att dra de kopplingarna när flera andra respekterade journalister gjort samma sak. Tramsigt av mig, absolut. Men den lilla lilla människan Josefine drabbades av den stora osäkerheten...

Mindre osäker tar jag mig an rollen som blivande dagisförälder. Det har börjat gå upp för mig nu att den människa jag tyckt så synd om när alla pratat om att hon snart ska börja arbeta och sätta lille sonen på dagis är jag själv... Fick i veckan samtal från en menlös kvinna på förskolan Vilhelm ska gå. "Det är inte riktigt klart ännu med fröknar och så men barackmodulen är uppe" BARACKMODUL???!!! "ja den har vi använt förut till förskoleverksamhet och det har fungerat sååå bra sååå" BARACKMODUL?!

Efter lite andhämtning fann jag mig att fråga hur många barn det skulle börja samtidigt på Vilhelms avdelning. "Till en början med är det bara han och ett barn till" Hur länge då? håll i er, på det svarade hon "tills det är dags för nästa barn att skolas in"   tror ni den människan hade gjort kopplingen Jonasson-Paasalinna utan att först läst recensionerna??? Kära nån.

Kort sagt känns tillvaron som en Mia och Klara-sketch, eller är det kanske så att många gånger är det mer dokusåpa över sådana program än många andra? För i ärlighetens namn är det juh faktiskt mer igenkänningsfaktor i Mia och Klara än i Kungarna av Tylösand (thank God).

Det är väl såhär det ska vara... Livet är som en stor jävla cirkus utan vare sig skyddsnät eller en endaste jävel som applåderar.

Hej påre

"ooopsie Daisy"

6-9 januari är det My Dog i Göteborg. Igår skulle mamma och Boos lilla Ilse (Ferrostars Dolce Donna) ställas ut. Handler: petit moi

Tidigare karriär att visa strävhårig fox var i maj -10 i Larv. Jag gick ganska bra medan Ilse mer hade näsan i marken alla varv som gicks i ringen...

Mor min ställde själv ut tidigare nämnda hund i Växsjö i september(?), mamma i robusta maner tog ett stadigt tag i strypkopplet på lillaliiiilla hunden och schevade iväg runt gräsplätten. Hunden hann inte med... Stog inte riktigt så i kritiken men det var visst lite svårt att tycka hunden var välpresenterad.

Efter detta bestämdes tydligen (en smula i min ovetskap) att i Göteborg skulle alltså Saul d.y visa hunden. Okej då.

Lyfta upp hunden med en hand under hakan och en hand runt svansen: Check

Inte gå för fort: Check

Niga fint när du får kritiken: Check

Ilse fick en "slät etta" (alltså kvalité inte placering) och jag fick höra från en i publiken att -håll i er- "Du kunde gått lite fortare"...?

Efter en lite stilstudio av några av de andra med samma ras som visade sina hundar kan jag nu konstatera följande:

Fördel att ha något illasittande kläder

Se bestämd ut

Se ut som om du försöker stampa dig genom golvet när du går, liksom marschera

*pust*

Cesar! jag trodde du skulle vara där igår???!! varför?

Idag ska jultomtarna ut, utifall att socialen kommer och vill hämta Vilhelm efter mitt facebook-uttalande om mobilladdaren...

"De lever i total social misär, de har adventsljusstakarna uppe i april"

Häpp, före det ska vi bära in ved. Så om de kommer kastar jag ett vedträ på dem! Eller ja justeja, tjugonda knut är juh först på torsdag... Men man vet juh aldrig!

Ferrostars Dolce Donna- "Ilse"   

..."can give you presents when I can't?"

Lite så har det känts vid det krystade ämnet "julklappar" till Peter. Han är svår att köpa till och väldigt duktig på att hitta på bra saker till mig. Så... I år inget undantag, skralt i föräldraledighetskassan försökte jag slingra mig. "måste vi köpa till varandra när vi faktiskt bor ihop?" Ville istället lägga krutet på Vilehlm... Men Peter ville inte ge vika. Suck och stön... En varningstriangel behövde han, för han lånade min när han skulle besiktiga sin bil. "Check".

"Because I have nothing to give you back..."

"You give me everything just by breathing"... Så sa han inte... Snarare "jag skulle vilja ha en iPig" Har ni sett en iPig någongång??? Jag var inte imponerad men killen i affären blev lite vild "men hur cool är den inte då???" Så... Först tänkte jag uppdatera vårt Spotify till premium men när jag stog där i värsta julshoppartagen överväldigades jag så av köplusten att jag slog till på en röd iPig, the love pig... Det i kombination med Spotify premium måste juh bli en pangklapp till Popetoteror?!? Det blev det! Han var så uppe i att ordna spellistor och söka musik på juldagskvällen att jag, utan att han ens noterade det, tittade på romantisk dramakomedi på TV...

Å visst är det roligare att ge än att få, men det kan inte hjälpas att iPigen kändes lite B när jag öppnade min julklapp. En Canon EOS 500D låg under granen till Josefine... Är ribban satt nu för alla framtida jular? Kommer Vilhelm bli, likt sina kusiner som fick ett alldeles eget sprillans nytt Nintendo Wii, lika hagalen att "åh ett Wii" snarare blir ett konstaterande än ett tacksamt glädjerop? Konsumera mera, ja tack.

I vilket fall var det ett fantastiskt lyckat presentbyte i vårt hem. Peter leker med sin gris och jag med min kamera   

Vilhelm han fick bilar i olika storlekar som han leker med, han hade till och med vett att visa uppskattning när han fick se vad som gömdes under pappret. Händerna flaxade exalterat! Å så är det toppen med julgran. Han har vält den två gånger, varav en gång över sig... Mycket barr blir det!

Med dagsfärska tekakor, en kanna kravmärkt te, tända ljus och ett sovande barn tog Frida och jag själv oss an del tre i vår studiecirkel igårkväll. Det är härligt att ha en lika knasig vän som filmsällskap. Med knasig menar jag i detta fall en person som kan med att uttrycka känslor, kommentera hejdlöst, ha funderingar som blir minutlånga utsvävningar helt utanför ämnet, analysera olika talanger och helt och hållet klampa in i den uppspelade världen på TVn.

"Gurkan låter så högt i mitt huvud när jag tuggar"... Frida, antingen hade vi för låg volym på eller så ÄR vi lika knasiga   

Peter släntrade in tre fjärdedelar in i filmen. "Jaha, analyserar ni sönder den eller får jag sitta med en stund?" Såklart du kan tyckte vi...

"Det här är den bästa scenen... ... ... vargarna är ganska stora" Okej, vem analyserar och förstör nu då? Heeehe

Mysigt är ordet jag far efter för att bäst beskriva gårdagens session. Nu dröjer det ett tag till nästa tillfälle men vi har en inimellan-plan.

Julkorten postades äntligen igår. Trodde jag skulle få dem i fredags men icke! Slickade igen så många kuvert att jag skar mig på tungan (paper cut). Jag vet inte jag men hon i kassan jag köpte frimärken av har med största säkerhet någon skum böjelse för hon frågade på allvar om jag ville ha "vanliga eller självhäftande" frimärken... Meh!  HALLÅ! jag bad om 10 (tio) häften... Självhäftande, tack!

Julgodistillverkning. Vilhelm kunde inte hålla sig utan tog ett bett i mandelmassan!

"Istället för julkort"

Julkort...

Frida har lånat mig sin fina Canon EOS 450D. Fun but fucking difficult!

Följa John... eller Melvin

Var på jobbet på jullunch idag. Vilhelm spetsade in sig på läkarna. Först satt han hos Per, sedan tog han med Ljuban på en promenad i kafferummet, inspekterade diskmaskinen, fattade sedan Åke vid handen och kollade ambulanser som körde förbi utanför MR och sist men inte minst stegade han fram till dr Snuggles och tog i hand. Artig som få. Det har han efter mig.

Nu ska jag dimpa ner i soffan med pärmen om olika fototekniker Frida lämnade här igår. hujeda mig.

Det är snart jul!