... for the sinners, bang a drum får their sins, bang a drum for the loosers and those who win. bang a drum, bang it loudly or as soft as you need. bang a drum for your self son and a drum for me... Halleluja...

Just i detta nu har jag svårt att ta till mig orden "allt som händer har en mening".

Ett par av våra kära vänner har blivit av med sitt hus. Nedbränt. Borta. Dust to dust... Fruktansvärt! Det är så mycket jag skulle vilja göra för dem och jag hoppas av hela mitt hjärta att det någongång på något sätt kommer en ljusglimt i deras vardag igen. och att de fram tills dess får tag på någonstans att bo... VI TÄNKER PÅ ER!!!

Är det så, "man är inte äldre än man känner sig"?? Jag misstänker starkt att jag har en tidig 30-årskris att vänta. Den ligger runt hörnet och lurar och hotar närsomhelst att hoppa på mig och slita strupen av mig.

Ålderstecken nummer 1- det känns inte riktigt som en vanlig dag om jag inte druckit kaffe. Eller så är det ett improviserat försök till att känna mig social... med mig själv, eftersom jag är "ledig" hela tiden...

nummer 2- hottiehottie-skådespelaren som spelar i senaste filmen och är så snygg att du vill skrika "I wanna lick his body" á la Jules, visar sig efter trånsjukt sökande på internet att han är yngre än du själv. Tillbaka till verkligheten, ja tack!

Känns obegripligt att de som är födda samma år jag började lågstadiet nu är vuxna och arbetar och fungerar i verkliga livet (mer eller mindre). Hur blev det så? och han, di Caprio-killen som prydde insidan av mitt gula skåp på högstadiet i 14 olika exemplar, vad är han? Jo 10 år äldre än mig och antagligen snart redo att ta över som nye James Bond?! Inte att det är något fel med det... men hallå? (Här tänker jag mig Andy i Cougar town )"COME ON"

Eller är det så att ju äldre vi blir desto mindre blir åldersskillnaden mellan oss? På jobbet till exempel, räknar flera av dem där till mina vänner. Några är över 60, en siffra som jag som yngre tänkte som "jösses, snart pensionär". Men nu är min mamma i samma ålder och henne tänker jag ju mig inte som gammal-gammal. Å de i min vänkrets som är lika små kids som hottiehottie-killen hade jag kanske inte valt att umgås med för 6 år sedan. När jag var som de och de var... 6 år yngre.

Tommy, en hästakarl på blygsamma 72 konstaterade förra sommaren vid vårt köksbord att ett gemensamt intresse förenar människor över åldrarna. Ingen världsnyhet i sig men ändå huvudet på spiken. För där satt vi; Tommy, Peter, Therese och jag. De senaste 7 decennierna representerade diskuterandes samma sak.

Vidare om min pre-kris... Lite orolig är jag över hur den kommer yttra sig, vill inte bli för extrem eller så. Har dåliga erfarenheter av andras kriser som på något sätt gårr ut över männsiskor i deras omgivning och sådan vill jag ju inte bli. Värsta scenariot vore nog om jag blir en av "de" som inte tror de åldrats en dag över 20 de senaste... säg 20 åren. hujeda mig... Min fantasi skenade iväg, såg mig sukta efter tonårs-vilhelms kompisar. Läskigt!!!

Bäst att ge sig nu... dessutom hojtar lille Villibald att han inte tänker sova middag längre än till nu.

... men det slog hårt att de var yngre än mig... skådespelarna alltså...

... should consider not to read this! Or read all the books immediately   

Kan bara konstatera att uttrycket "boken är alltid bättre än filmen" inte gjorde något undantag för senaste tillskottet i dvd-hyllan i vårt hushåll... Eclipse. Förväntningarna var höga och visst, det var en helt okej film om jag inte bara jämförde med boken. Allt gjordes bakvänt kändes det som! Några favoritscener jag spelat upp i mitt huvud under läsningen uteblev, men å andra sidan bjöds det på några andra godbitar... Sovsäcken, för att nämna en... Som sagt Eclipse är inte undantaget som bekräftar regeln gällande bok vs. film. Peter ägnade de två timmarna åt att skruva på sig, sucka och undra varför det inte kunde bli Bella och "indianpojken"?! Själv som den hänförda inlevelsefulla kärleksnörd jag är satt med go-filten uppdragen till hakan med händerna knäppta och log lycksaligt hela filmen. Mest för att jag väntade på mina älsklingsscener från boken... SOM UTEBLEV! Hoppas på lite egentid (med tanke på vädret verkar det inte bli några större bekymmer... snöar här va) med sovande barn, tända ljus, rödvin och extramaterialet och borttagna scener från Eclipse. kanskekanskekanske att nån av mina scener finns där.

Nu ska jag ta in hästar och sedan ut och rida. Om ni undrar!

I examinationskriterierna står det att slutstoryn ska "begränsas till 7 sidor med referenser". Alltså, maximalt antal: 7 sidor... På första försöket knåpade jag ihop 2 sidor. "men det är väl bra Josefine" hejade Peter på. "Då är det inte för långt iaf" Nä, det förstås men någonstans känns det som att en begränsning till 7 sidor känns som "inte längre men gårna så nära som möjligt".

Lite som om att det är tre (3) kex kvar i förpackningen. Då är det max tre kex som gäller. Inte fasen äter jag ett liksom... Så. slutsats! 2 sidor kändes lite torftigt när den övre gränsen var 7. Nu är jag uppe på 5. En tjusig avslutning nu så ska det säkert bli bra. Har till på onsdag på mig.

Hade en härlig lördag. Fantastiska vänner! Linnea som var barn- och häst/hundvakt, Caroline som käckt höll låda i luren hela vägen till Mullsjö, Madelene som öppnade sin husvagn i Jönköping och Frida som smsade (lite i sista minuten men likväl underbart) "Hardcore Superstar, Casa, ikväll! Jag hämtar dig, du kan behöva egentiden"   

Eftermiddagens mysigaste kommentar levererad av storebror Larsson som bara han kan "när jag var här igår stod det en saab dubbelparkerad på gästparkeringen, och när jag kommer tillbaka idag igen står det en annan saab där, också dubbelparkerad"  hehe, saab, bilen som föredras av akademiker???!

Delikat glögg inmundigad. Värme spred sig i min lilla lekamen. Peter kör bara snö.

Mamma! Bara för att "the uncut version" inte heeelt stämmer överens med den offentliga versionen betyder inte nödvändigtvis att den senare skulle vara felaktig!!?? Just saying...

Det är rätt praktiskt med snö och småbarn i kombination. Bara att följa spåren av de små 23-orna om barnet irrat sig iväg på egen hand. Och det har han!

Var igår kväll en (ganska usel om jag får säga det själv) koordinator/telefonist åt min käre sambo. Han vilade sig en timma på soffan före nästa snökörarpass så jag fick äran (?) att ta hand om luren en stund. Den ena klockrena efter den andre hängde på telefonen. Bäst var han som ringde och frågade om Peter var anträffbar. "Nej, det är han inte". "Nä han har väl lagt sig redan eller? Å börjar vid 22 igen va?" Men grattis. Det var väl inte så svårt. om du redan hade alla svar, varför ringa mig?? Crazy man.

Fick sån huvudvärk, tog två små piller. Vaknade med huvudvärk! Ajajaj...

Idag blev ingen ridning men en tur till butiken för införskaffande av lite proviant.

Andréa... jag är inte trött, bara lite upptagen. Har blivit bortskämd med flera goda nätters sömn och ännu fler härliga ridturer så jag är nöjd...

Häpp, nu blir det ett äpple och en bok. Parabolen är insnöad... Vi bor på landet, vi bor på landet...

På landet

Skulle tillbringa eftermiddagen allena eftersom Peter och Linnea körde snö och Vilhelm erövrat sin säng och sov. Så. Jalla jalla, ut och rida. "Aktiv skritt" tänkte jag. Plockade in hästarna en efter en och skulle sedan vattna nötterna. Den ena token stog på fel sida i en annan hage (dvs den som jag tänkt rida i)... Så började de brumma mot varandra, tjurarna. Stönade och gurglade väldans... Inte tänkte den minste släppa in den som rymt inte... Nix pix. Jag fick vackert tänka om. Ville inte brodda hästapållarna, för det tar sån tid, så jag fick snällt rida i en annan hage med lite terräng. Travbanan e lite isig på sina ställen. Solman fick lyfta ordentligt på de stora fötterna men förseningen med tjurarna gjorde att jag inte tog ut häst nummer 2. Med facit i hand hade jag hunnit en nummer 3 om så velat. För Vilhelm sover ännu. Trött kille!

Jag dricker kaffe, kokekaffe... För "kaffet smakar skit med de där billiga Melittafiltrena" meddelade Popetoteror i förmiddags.

I vilket fall var det härligt att rida. Läste i Ridsport Special med tema hållberhet att skritta minst en halvtimma på långa tyglar i kuperad terräng är stärkande och förebyggande. Långa tyglar passar Solex som handen... han får inte nog med tygel, vill bara ha mer och mer. Kan man göra nåt åt ett huvud som ruskar och tjuvar tygel ur handen? Gummisnodd modell tight?...

men hej... då

För två år sedan skulle min Solex klippas. Han svettas så mycket när man tränar och får väldigt lång päls. För att hjälpa honom att torka upp lite snabbare efter passen tänkte jag alltså klippa... Till hjälp tog jag Frida. Sen ville jag hotta till honom lite med ett mönster på ena bakbenet. Gjorde en jättefin schablon med hans initialer SF (Solex Fortuna) och skulle försöka mig på att klippa till det fint i pälsen. Det blev inte så fint och det hela slutade med att "jag gör en blixt istället"... Frida såg lite skeptiskt ut, med all rätt. Det blev inge fint. Å inte satte hästkraken ny päls på hela vintern heller så han (och jag) fick dras med eländet till maj året därpå... I år tänkte jag... inte klippa hela hästen men iaf ett litet mönster på benet. Tog fram min kära schablon igen och började karva med en sax. Det blev bara ett "s" med ett litet hjärta som sitter fast i slutet på s:et. Ganska gulligt. För är man 1.76 i manken, rätt smal och lite klumpig blir man liksom inte gullig på egen hand...    jag skyller på att det piffigaste jag fick göra med mina ponnyer i min barndom var att vira glitter runt nosgrimman juletid!

För övirgt har jag haft några av mitt livs ridupplevelser den senaste veckan. Plussa ihop underbara hästar, fartvind i håret, fint väder och ett övertramp som nästan skickar dig ur sadeln. Å lite tugg på bettet...    Zeke är oxå underbar... Men Linnea och jag har nu tagit död på myten om att han är en lat häst. Han är inte lat. Han är jättepigg... en stund. Sen liksom dör han och det FINNS verkligen inte mer att ge. Inga sporrklädda ponnysparkar och smackningar i världen som kan ändra på det. Inte ens att hjulet snurrar, hehe. Det går nog inte att arbeta upp någon form av grundkondition på en häst som i 8 års tid gått och inte gjort något alls. Han är iaf väldigt pigg när man skrittar från gårdsplanen!

Smurfan njuter i höstsolen.

Det är svårt att hålla sig när lilla hubgern sätter in...

Bästa hjälpen som går att få...

Det går inte att luras längre. "Dää Dää". Fakta: vill Vilhelm ha ett äpple då är det så...

Ganska fullt iaf...

Vilhelm ser skeptisk ut men det är bara lur! Utan tvekan skulle han ta sprayflaskan med pälsglans och gå in mellan bakbenen på hingstarna i spiltorna och sedan dra lite i svansarna... Om han fick lov...

Det här att visa hänsyn verkar vara en komplicerad fråga och något godtycklig... Speciellt när morgonen är tidig och den som önskar lite lugn och ro är extra ljudkänslig... Bara för att man så att säga "håller käften" och inte pratar en massa för sig själv när man stökar (!) runt i köket betyder det inte att man är diskret... Skåpsluckor öppnas och stängs med normalryck, det prasslas med smörpaketslock, kaffekannan sätts oförsiktigt tillbaka i bryggaren. Själv är jag uppväxt med en mamma som jobbade natt. Lägg därtill överdriven omtanke. Jag var så tyst så tyst så tyst... Mamma brukade undra varför jag inte hade på tvn eller lyssnade på radio efter skolan. "Ville inte väcka dig". Så... när JAG smyger (tex för att jag verkligen önskar och vill att Vilhelm ska sova vidare en timma till på morgonen) då gör jag allt i ultrapid. Undviker magnetklicket i skåpsdörrarna, öppnar smörpaketet väldigt försiktigt, spolar bara i nödfall och ytterst kort tid i vattenkranen... Men det är juh jag det... I morse störde jag mig nåt vansinnigt på att "någon" tog på sig en oerhört tjock prasslig jacka i hallen och inte stängde dörren så försiktigt att klicket uteblev... Hade det varit JAG hade jackan åkt på utanför dörren som stängts ljudlöst... Men det är som sagt godtyckligt hur vi alla tolkar hänsyn.