Hade riktigt flyt härom dagen. Kort bakgrund: För ca 10 år sedan fick jag en 500-peng i present av mina farföräldrar. I norsk valör. Vad jag som svensk tonåring i Sverige skulle med norska riksdaler är lite oklart men de tänkte väl helt enkelt att det var lättast och så är den dessutom värd mer. Unga Josefine väljer att spara pengen, på ett "bra ställe". Glömmer bort femhundringen och hittar den först i fjol våras när vi flyttade. Den låg i ett smyckeskrin. Problemet nu var att den sakanr den nytillkomna metallremsan nyare pengar har. I vilket fall har den legat i plånboken och bränt ett tag men i tisdags tog jag mod till mig och gick till banken och frågade snällt om den gick att växla. Fick själv leta på skärmen efter växlingsbara pengar och bingo, med på bild var en kopia av den med Edvard Grieg jag hade i min hand. Toppen. 30 kronor för besväret gick jag sedan 561 kr rikare ut i vårsolen. Det belv en fin matkasse den här veckan med. Tack farmor och farfar  

Min älskade mobiltelefon. Min rosa Nokia 7373 som inhandlades november 2007. Den som varje dag påminner mig om att jag är vacker, självständig och viktig håller på att ge sig. Spricka i displayen, spricka i kameralinsen, repig i allmänt. Nu säger den att headsetet är ikopplat så det går inte att svara på samtal. Vi är inte överens.

Hade fikabesök igår av min förra ridlärare, Camilla. Hon är numer även mamma till en liten(!) Wilmer, 4 månader. En riktig sköning, Wilmer alltså. "Här ska fikas" resonerade jag och dammade av mitt favoritkakfat med tre våningar.

On top blev det cheese cake á la Linnebäck, mittenlagret bjöd på (mar)drömmar och i botten morotskaka (med, förutom morötter, pumpakärnor och solrosfrön, hade inga hasselnötter) och för att fylla ut tomrummet lite la jag dit några bebiswaffers (aka Smörgåsrån...)

Pratade, som jag gör varje dag minst en gång, med Caroline i telefon igår. Hon var ute och finåkte med hästen i transporten. Hästen hade tappat en sko och efter en stunds chit chattande om allt annat frågade Carro lite försiktigt om inte Peter kunde tänkas slå på skon, när hon ändå hade lastat. Jo men visst, det skulle väl gå bra.

Caroline i lånad 240 och eget släp innehållande treskodd häst kom rullandes så sakteliga. Samtidigt kom det en man som ska sätta upp lite staket hemma, även runt vår pool. Caroline och jag fick med andra ord vänta en liten stund. Lilla Doris, en häst med tidigare travambitioner som numer lever livet som ridponny med tävlingsambitiös matte funderade lite över tillvaron. Sen gjorde vi, Caroline men mest jag nåt man egentligen inte ska vare sig skriva eller prata om i seriösa hästkretsar. "Får jag rida lite", självklart tyckte Carro. Upp med sig (jag iförd jeans, ingen hjälm, ingen sadel, inget träns) Sen tog Doris och jag en härlig galopp i rundeln i båda varven. Seriös hästhantering på hög nivå. Vilhelm skrattade så han tjöt. Jag älskade det! Älskar Caroline, älskar hästen. Helt enkelt Digga Doris

född 2001 e. Deliberate Speed u. Caroline Box ue. Gift Box

För att återskapa balansen och min trovärdighet som seriös hästmänniska lägger jag ut en bild på en, vad somliga kallar, "riktig ridhäst"   

Men tack för mig så länge