Effektivt med blogg. "Tjuven" lämnade genast tillbaka sommardäcken efter att mitt frustrerade inlägg publicerades. Gömde dem väl uppe på rännet...   

Bvc gjorde hembesök idag. I vår kommun gör de det vid 8 månader, pratar lite om olycksrisk, vad man gör om barnet sväljer lut osv. Frid och fröjd och morotskaka. Sen kom vi in på det här med sömnen (igen). Sist gång, på 6-månaderskontrollen, fick jag ett häfte om sömn och några tröstande klapp på axlen med orden "han borde..." och "jag har inte hört om någon 15-åring som ammat sig till sömns". Sa till henne precis som det var, att jag gick hem, läste häftet och sedan grät. Hon blev helt förtvivlad (haha, det kan du haaaa) nämen oj det har juh aldrig varit någons åtanke... annat ljud var det idag, inga pekpinnar eller "vattentäta" tips om sömn och insomning. Berättade hur vi har det på kvällarna och nätterna. Att något som fungerat hur fint som helst (t.ex läggrutinerna) förvandlats till en kamp. Ungen blir som en stålfjäder och panikslagen om han ska läggas i sin säng. För tillfället fungerar det bäst om han får ligga i vår säng och nån av oss ligger jämte honom. Fine. Jag kan ta det. Han får sova i vår säng hur länge han vill. Observera att jag skrev SOVA!!! Där har vi problemet. Han kan vakna(?) en gång, två gånger, tre gånger, fyra gånger osv. Alla med panikskrik och en helspänd liten kropp. Lyfter jag upp honom vrider han sig som en mask och skriker hejdlöst. Vansinnigt. Hysteriskt. Okontakbar.

"Det låter som om han har nattskräck"

Tomhet. Diagnos? Tycker personligen att "nattskräck" låter som ett hittipå-ord, samlingsnamn för en rad symptom ingen vet svaret på. Aktar mig noga för att dra några paralleller men jag tror säkert ni förstår vad för slags typ av "sjukdomar" och tillstånd jag far efter. Sedan frågade hon om nån av oss (peter und ich) nattvandrat. Antog att hon menade gå i sömnen och inte det där oroliga föräldrar gör på stan fredag- och lördagnätter. Jag har promenerat runt, inte varje natt, inte varje vecka men säkert några gånger om året till jag var 12-13. Hurra! Nattskräck går över runt puberteten! Sicken nitlott i småbarnsförälderns liv. Som en slempropp när det enda man väntar på är vattnet... Bli stor. NU!

Hörde mig själv säga lite för många gånger att "jag ser mig själv som en lugn och sansad person med ett sunt förnuft..." vem försökte jag övertyga egentligen?

Luftade det hela med Caroline. Hon är för söter. "Men ingen kallar en människa som tokrider barbacka för hispig" Nej hjärtat, men inte heller för någon med ett sunt förnuft...

I vilket fall berömde bvc-sköterskan oss och Vilhelm. Sa att han verkade vara en trygg och glá liten pojk. Och det är han juh. Han skrattar och är go mot alla, nästan jjämt. Att han vrålar i sömnen verkar inte störa hans pigga och glada jag dagtid. Det växer väl bort men på något sätt hade det känts bättre om det fanns facit eller om hon faktiskt sagt något i stil med att "han borde". Då hade vi liksom haft ett konkret problem. Nu är det bara att svälja att ens barn drömmer och bearbetar dagens intryck liiite mer än vad "alla andra" barn gör. Ca 5% har sk nattskräck enligt en läkare på Growingpeople.se

Delar Försäkringskassan ut bidrag för sånt här?

"årsmöte ikväll, du minns?" kom på textmeddelande igår. Eumm, nej hade glömt. Det är den lilla grånande föreningen "Fåglumskuskarna" som efter ett år i dvala utan aktiviteter nu tagit sig i kragen och fått lite nygammal energi. Jag skriver nygammal... Vi var 10 personer igår på mötet, 11 med Vilhelm. Han och jag var de enda under 30. Hela vår familj (Peter, V och moi) var de enda under 40. Räknar vi med Rosita och Carina  var vi 5 stycken under 60. Resterande 5 deltagare var mellan 60-85. Tror inte ens alla har en häst att köra med längre. Blev hursomhelst invald som suppleant, en post jag alltså delar med Vilhelm. Han kan juh inte vara hemma allena när det är styrelsemöten. Pappafiguren är juh ordförande numer  Lite rörande är det allt, en kvinna som säkert varit med i föreningen sedan dess start ansvarade för fikat... Hon blev så förgrymmad på sig själv över att hon glömt antikljusen hemma för "samlingslokalen har juh så vackra ljusmanschetter"... Hon tog sin uppgift på fullaste allvar, (och vem tycker inte att fika är allvar? och med den äran. Söta då.

VEM??? har stulit sommardäcken till saaben? De är puts väck... Peter hittar inte, minns inte vart han kan ha lagt dem i höstas. Däckverkstaden vet inte. Hurra, dyrt.

Idag kommer vår bvc-sköterska Camilla på hembesök. De gör så i kommunen när barna är 8 månader. Hon ska prata om olycksrisker med barn-på-landet. Jag kanske kan ge några förslag till henne? Just i detta, farliga, nu har Vilhelm fullt sjå att försöka få ur pärmarna ur bokhyllan...

Hade riktigt flyt härom dagen. Kort bakgrund: För ca 10 år sedan fick jag en 500-peng i present av mina farföräldrar. I norsk valör. Vad jag som svensk tonåring i Sverige skulle med norska riksdaler är lite oklart men de tänkte väl helt enkelt att det var lättast och så är den dessutom värd mer. Unga Josefine väljer att spara pengen, på ett "bra ställe". Glömmer bort femhundringen och hittar den först i fjol våras när vi flyttade. Den låg i ett smyckeskrin. Problemet nu var att den sakanr den nytillkomna metallremsan nyare pengar har. I vilket fall har den legat i plånboken och bränt ett tag men i tisdags tog jag mod till mig och gick till banken och frågade snällt om den gick att växla. Fick själv leta på skärmen efter växlingsbara pengar och bingo, med på bild var en kopia av den med Edvard Grieg jag hade i min hand. Toppen. 30 kronor för besväret gick jag sedan 561 kr rikare ut i vårsolen. Det belv en fin matkasse den här veckan med. Tack farmor och farfar  

Min älskade mobiltelefon. Min rosa Nokia 7373 som inhandlades november 2007. Den som varje dag påminner mig om att jag är vacker, självständig och viktig håller på att ge sig. Spricka i displayen, spricka i kameralinsen, repig i allmänt. Nu säger den att headsetet är ikopplat så det går inte att svara på samtal. Vi är inte överens.

Hade fikabesök igår av min förra ridlärare, Camilla. Hon är numer även mamma till en liten(!) Wilmer, 4 månader. En riktig sköning, Wilmer alltså. "Här ska fikas" resonerade jag och dammade av mitt favoritkakfat med tre våningar.

On top blev det cheese cake á la Linnebäck, mittenlagret bjöd på (mar)drömmar och i botten morotskaka (med, förutom morötter, pumpakärnor och solrosfrön, hade inga hasselnötter) och för att fylla ut tomrummet lite la jag dit några bebiswaffers (aka Smörgåsrån...)

Pratade, som jag gör varje dag minst en gång, med Caroline i telefon igår. Hon var ute och finåkte med hästen i transporten. Hästen hade tappat en sko och efter en stunds chit chattande om allt annat frågade Carro lite försiktigt om inte Peter kunde tänkas slå på skon, när hon ändå hade lastat. Jo men visst, det skulle väl gå bra.

Caroline i lånad 240 och eget släp innehållande treskodd häst kom rullandes så sakteliga. Samtidigt kom det en man som ska sätta upp lite staket hemma, även runt vår pool. Caroline och jag fick med andra ord vänta en liten stund. Lilla Doris, en häst med tidigare travambitioner som numer lever livet som ridponny med tävlingsambitiös matte funderade lite över tillvaron. Sen gjorde vi, Caroline men mest jag nåt man egentligen inte ska vare sig skriva eller prata om i seriösa hästkretsar. "Får jag rida lite", självklart tyckte Carro. Upp med sig (jag iförd jeans, ingen hjälm, ingen sadel, inget träns) Sen tog Doris och jag en härlig galopp i rundeln i båda varven. Seriös hästhantering på hög nivå. Vilhelm skrattade så han tjöt. Jag älskade det! Älskar Caroline, älskar hästen. Helt enkelt Digga Doris

född 2001 e. Deliberate Speed u. Caroline Box ue. Gift Box

För att återskapa balansen och min trovärdighet som seriös hästmänniska lägger jag ut en bild på en, vad somliga kallar, "riktig ridhäst"   

Men tack för mig så länge  

När sotaren kommer för att sota och man råkar vara hemma... Inte behöver man väl känna något socialt ansvar för honom? Räcker väl med ett " hej, är är stegen"?

Satte Vilhelm i sin spjälsäng i morse när jag plockade fram kläder. Hörde lite pust och stånk bakom mig men tänkte inte så värst på det. Vänder mig om. Vilhelm STÅR upp i sängen! Med stöd av gaveln givetvis och väldigt andfådd. Men han gjorde 'et.

Har förlagt selen till barnvagnen någonstans. Vet inte vart. Troligen på det berömda "bra stället" och då menar jag inte toaletten! Hade den i fickan i en av vinterjackorna förut men har nu lagt den någon annanstans. Tips mottages tacksamt. Alternativt sökhjälp.

Imorgon opereras mammatanten. Hon kommer gå med ena handen inpacketerad x antal veckor innan det är dags för tumme nummer två att få samma behandling. "kan de inte ta båda samtidigt" undrade jag och fick sedan ducka för eldsvågan, hehe. Kan ju inte annat än bli en lyckad operation. På Vilhelms 8 månadersdag och allt!

Vilhelm har härjat i natt det lilla hjärtat. Skickade ett sms till Peter i morse och frågade om vi kunde ge bort honom. "Nej, det går inte" fick jag till svar... Tror han är betydligt mer lättsåld än mammas papegoja i alla fall. Vilhelm skriker på nätterna, gojjan på dagarna... Tag två, betala för en?

Köpte en bilbarnstol genom mina goda vänner Madde och Rickard. För en symbolisk summa (hujademig vad begreppet "symbolisk summa" gett mig huvud bry. Symbolsik för vem liksom?). Haken var att det inte fanns något förankringsbälte till. Trodde, i min enfald, att det går lätt att köpa till. Det gjorde det inte. De har ändrat om modellen... Typiskt. Har svarat på en annons på libero.se som sålde lösa förankringsbälten och enligt den täta mailkontakt vi haft så verkar det vara rätt modell som just nu ligger på lådan på väg från Uppsala mot Nossebro... Det sista jag tänker göra nu är att ropa det berömda "hej". Suck, Vilhelm åker så illa i den lilla korgen. Han blir vansinnig!

Annat som börjar bli smått är hans garderob, eller snarare kläderna som hänger i den. Det blir till att storhandla X antal uppsättningar kläder i det närmsta.

Två hästar mindre på Lillegården har det blivit. Ni ska bara veta hur fort det går att mocka och fodra nu, hosthost harkel. Hinner inte med alls. Förra veckan skulle jag egentligen bokat in ett besök till Brålanda men det gick inte i lås. Denna vecka känns oxå lite full!

Min kära syster var uppe och förärade oss med en visit i lördags. Blåsigt och kallt var det så vi struntade i häst-och-vagn-åkning. Hon skämde bort hästarna med mintgodisar istället. Zeke liked them alot  Vilhelm blev bortskämd han med, fick så mycket fint så. "Du behöver juh inte köpa med dig varje gång du kommer..." sa jag " a men vaddå varje gång? När var jag här senast? I november på hans dop..." Jag tyckte det var toppen med lite barnpass så jag kunde ta en något försenad flygtur på golvmoppen och jaga dammråttor med sugis.

Var och hämtade en prärievagn igår... Eller barnkalasvagn kanske är bättre beskrivning. Bänkarna i bak var så låga (ca 30 cm över golvet) att det inte finns någon normalväxt vuxen som kan sitta där utan att slå ut tänderna mot sina egna knän om det guppar för mycket! Med lite kärlek och omsorg kommer det nog bli en fin vagn så småningom... Dagens bästa var lilla geten Smulan som ville följa med in i huset när det skulle drickas kaffe! Smulans kompis, Kajsa, fick följa med in men det kan bero på att hon var en hund. Jag vet inte.

Häpp, ut och greja igen. Varit inne och ätit. Vilhelm fick köttfärssås och risoni. Jag fick makrillfilé på knäckebröd. Avrundade med kaffe och en chokladbit. När ska jag lära mig att helgens lyx tar slut på söndagkväll? Typ aldrig. Min helg (om man räknar i godsaker) kan ibland börja på torsdag och avslutas på tisdag. Men ni ska bara veta så ståndaktig jag kan vara en onsdag kl 15  

Undrar vem som bryr sig mest om innehållsförteckningen... "Men det här verkar juh vara mer ett mineral- och vitamintillskott och inte godis" Nä just det Mette... Hästar tycker juh att morötter är godis!

"Ge mig kakan. Kakan. Ge mig. Kaka"

Innan stunden drar förbi... Vilhelm ligger på mage på golvet. Han har fått tag i benet på ena kontorsstolen och drar den fram och tillbaka. Nån som vill sätta en peng på hur länge det dröjer innan han kör över ena handen med ett hjul?

Var verkligen en surpuppa igår (en isärskrivning här hade inte varit fel med tanke på att jag struntade att duscha igår och därmed luktar där efter). I vilket fall, mycket bättre idag (eldar dessutom för fullt i pannan så ikväll blir det helkroppstvätt). Ibland bara känslorna kortsluter mitt i mammaträsket, så kan det vara. När Linnea kommer tillbaka från down under ska vi (Linnea jag skriver "vi" eftersom du lovat... Kompis?!?   ) sätta igång Solex. Då har vi ca en månad på oss innan han ska följa med Linnea och stor-Elvis (aka Elton) på ridledarutbildning i Skara. Peter kommer jubla över att ha kraken hemma till dess. Not. Sen, lagom efter midsommar-nubben, ska han vidare till Linnebäcken och förgylla Andréas sommarlov(?). Sen inbillar jag mig att det "bara" är för mig att fortsätta hålla igång honom i höst igen... Vilhelm får väl köra sin lilla ponnyhäst själv.

Peter har varit och grejat med en massa papper om stallet på Hushållningssällskapet. Han menade att det är viktigt att lägga fram att det ska vara lättarbetat för kvinnor. "För sånt gillar tjänstemännen att höra". Eumm, men vad gillar kvinnorna att höra då? Jämställdhet? Någon? Vem broddade ur alla hingstarna med monster-skiftnyckeln? Vilka satte ponnyhästen i vagn för första gången idag? Vem mockade i stallet? Vem har klagat? Okej, jag har klagat lite men tycker icke att det är acceptabelt att buntas in i "nya stallet ska vara lättarbetat för kvinnorna" ... Är det överhuvudtaget någon som begriper vad jag skriver om? En smula substanslöst, jo jo..

Ponnyn skötte sig exemplariskt. Vilhelm skötte sig exemplariskt. Mackan var normal-obstinat och Linnea samt undertecknad höll huvudet kallt. Bra avslut på en bra dag.

Zeke har avancerat.

Gulliano

Temperament till den milda grad!   

Den här trådlösa uppkopplingen kommer leda till att jag, alldeles för tidigt, blir gråhårig! Fick lite, läs mycket, support via telefon av käre kollegan mikmo. Thanx!

Lustigt att saker som återberättas sällan blir lika roliga som de var i originalversionen. Mycket hänger nog på stämning, interna historier und so weiter...

Axplock:

"Jäkla lustiga höns hade hon. Korta i kroppen, såg mer ut som en fågel...."

"Vad är det för små lustiga bokstäver mellan raderna i sånghäftet?" frågade han som sedan mitt i "34:an" hojtar "F" för full hals när vi andra precis sjungit klart "... nu ska hela rasket bort"

Sist men absolut inte minst

"Vi är konstterapeuter" "Åh, fy faaan, jag får gå ut och röka"

Detta var en liten summering av vår långfredag...

Dagen idag, annandag påsk, har varit kylig. Råkallt! Men tre hästar i vagn för första gången. Peter och jag i härligt nostaligisk anda på förmiddagen, så som vi fungerar när vi är som bäst, och Peter och Linnea på eftermiddagen. Då var Vilhelm vaken så jag fick "bara" titta på... Lite svider det allt, att se men inte röra liksom. En form av svartsjuka/avundsjuka fast ändå inte. Skumt. Illamående. Älskar Peter. Älskar oss. Degraderad. Bara mamma.

Andréa var ute för en skum grej på påskafton. Hennes häst brallade så friskt att bakomridande fick ben och brallor söndersparkade. Plingplong till akuten för gips och lite dåligt samvete. Tycker synd om Andréa, vars häst var den skyldiga. Tycker synd om Becca, vars ben gick tvärt av. Tycker även synd om Caiprinia som numer får leva med öknamnet "Mördarhästen". Det är ett stort ansvar som följer med ett sådant namn, eller hur Linda???

Sitter alltså nu i soffan med den bärbara gamla datoren och bloggar. Hurra det fungerar! Trådlöst nätverk jippiajajjippijippiaj...

Mackan fick påskägg i form av en svart sopsäck innehållande en hel garderob för hund. Jag tror att hennes bästa kommer bli den svarta skinnvästen med nitar på. Alternativt den varselorangea regnjackan med dragsko i midjan och med luva. När vi provade den på henne åkte luvan ner över ögonen så hon sprang rakt in i stackars Bertil som stog i vägen. Hon såg precis ut som tecknade Broder Tuck i Robin Hood. Ni vet den scenen när han tas till fånga och de drar munkkåpan över huvudet och förseglar med en handboja runt halsen. Stiligt.

Nu blir det Andréas cheese cake och saft.